En titt från andra sidan spegeln

Under any form of economic or political system, those at the top tend to became complancent, if not arrogant. -Thomas Sowell "Basic Economics"

Även om Världsamfundet är mycket populärt finns det de som infrågasätter det eller undrar om det verkligen är så förträffligt som det verkar.

Alla uppskattar inte Världsamfundet. I vissa fall är det specifika frågor som väcker missnöje (skatteregler, svårighet att få tillstånd att använda naturresurser), i vissa är det hela den grundläggande idéen med en makt överordnad alla andra (framför allt Nationen, Tanstaafl och vissa religiösa grupper har här invändningar). De flesta är så civiliserade att de försöker påverka politiskt eller debatterar via nätet, men vissa enstaka individer kan bli våldsamma.

Konstitutionen

En allvarlig blotta i grundlagen är att artikel 8 tillåter samfund att upphäva artikel 1 - och därmed kan samfund tvinga folk att t.ex. stanna kvar genom att påverka deras kropp eller sinne. Inte för att något större samfund någonsin erkänt att de gjort det, men möjligheten kvarstår. Dessutom är det inte svårt för mindre demokratiska samfund att skapa svårbetalade skulder eller rättstvister som gör det hopplöst att lämna dem - friheten i artikel 7 blir ofta undegrävd.

En sak vissa undrar är varför de tre kontrollorganen som övervakar samfundet inte har haft en enda anmärkning på det under 50 år. Enligt alla kända historiska data har inget samhälle någonsin varit fritt från korruption, maktmissbruk eller rena misstag - kan det kanske vara så att kontrollorganen inte gör sitt jobb? Här finns det ett strålande tillfälle för grävande journalister att ta sig en titt. Om samfundet har rent mjöl i påsen har det väl inget att frukta, eller?

En del medlemmar i Interstellära Sällskapet menar att Artikel 4 rimligen bara gäller solsystemet, inte hela universum - att behöva fråga Världsamfundet om lov att bryta malm på Alfa Centauri (med flera års radiofördröjning) är absurt. Åtskilliga andra generationens kolonister på Europa och Mars tycker att Artikel 4 egentligen bara borde handla om Jorden: varför ska de betala skatt för restorationen av en planet de aldrig ens sett?

Ekonomin

Många riktar kritik mot Världssamfundets ekonomiska politik, den s.k. naiva teknokratin, där datorisering och robotteknik i sig själva anses vara tillräckligt för att skapa välstånd. Men hur människor organiserar sitt arbete påverkar hur effektivt och rättvist detta kan utföras. Att Världssamfundet äger alla naturtillgångar har skapat upp en väldig byråkrati för att fördela dessa till de företag som vill använda dem. Detta leder ofta till att dessa delas ut till de som söker favörer eller ger Världssamfundets byråkrater något i utbyte. Det är inte den dugligaste som vinner kontraktet, utan den som ser bäst ut i Världssamfundets ögon. Därför domineras ekonomin av några få stora "pålitiliga" företag som kan verka på samma villkor som "tjänstisarna", medan andra som inte har så stora resurser inte har en chans. IHANSA är ett gott exempel på det.

Stora projekt har genom historiens gång ofta visat sig gå snett. Man ser inte att en centralt beslutad åtgärd som genomdrivs från högt uppe i hierarkierna ofta slår snett, för man förstår inte att det inte finns en lösning på problemet. Det kan finnas flera olika sätt att lösa problemet, och dessa kan vara olika bra på olika nivåer i projektet. Skräckexemplet, menar många kritiker, är projekt NeoGenesis som allvarligt försenat den ekologiska återhämtningen av Jorden. Frågan som vissa kritiska ekonomer ställer sig är om inte Världssamfundets politik t.o.m. har förlängt det svåra stadium som Jordens ekosystem befinner sig i. Alla resurser satsas på det, vilket inte lämnar utrymme för några andra alternativ att prövas. Man har dessutom applicerat en mycket konservativ och nästan föråldrad teknik för att genomdriva det (t.ex. så används inte genteknik eller nanoteknologi i de omfattningar som skulle kunna vara möjliga). Mycket resurser används för relativt små resultat.

Genom att det inte finns några större inkomstskillnader så finns mycket få incitament för de som vill starta och driva företag. Därför så befinner sig egentligen många människor i en relativ fattigdom, anser kritikerna. Inte jämfört med andra tider i historien, men jämfört med det ekonomiska välstånd man faktiskt skulle kunna ha. Ekonomiskt välstånd handlar inte om att samla prylar (även om detta kan vara ett gott incitament för vissa att utföra ett mycket nyttigt arbete för sig själva och andra), utan om att ha möjligheten att vidareutveckla viktiga projekt. Men detta har förnekats människor.

Då de flesta större samfunden applicerar liknande ekonomisk lagstiftning och dessutom använder samma valuta saknas en konkurrens mellan institutioner. Det kan inte växa fram alternativa ekonomiska system, som kanske fungerar bättre. Det svaga skyddet för äganderätten gör att få är villiga att engagera sig i vettiga ekonomiska verksamheter. En del kritiska ekonomer menar att den tilltagande världsfrånvändheten hos många människor orsakas just av att de inte har möjligheten att skapa sina egna livsprojekt, sina egna ekonomiska förutsättningar, utan blir tvungna att rätta sig efter samfundens och Världssamfundet. Då dessutom det personliga ansvaret inte betonas så har man ingen riktig möjlighet att använda sin frihet, med apati som följd. En del påpekar att den situation som börjar uppstå i världsekonomin idag påminner starkt om den som sågs under den sena 1900- talet, där en djup misstänksamhet mot människors frihet och egna projekt ledde till stagnation och isolering under ledning av allt mäktigare stater, vilket ledde fram till åttatimmarskriget.

Världssamfundet har blivit tvunget att växa för att påta sig nya uppgifter det har blivit givet. När Världssamfundet växer, ökar samtidigt konflikterna i samhället. Samhället består av människor som tillhör många olika mindre gemenskaper. Då fruktar många i Världssamfundet att detta bidrar till att urholka den större samhälleliga gemenskapen. Denna fruktan driver på en tro på politiska ingrepp för att gynna en abstrakt gemenskap. Man försöker att jämna ut skillnaderna, gynna lite här och missgynna lite där, så att helhetsintrycket skall stämma med de vackra bilderna som målas upp i sammanträdesrummen. Resultatet har inte blivit starkare samhörighetskänsla, utan fler och skarpare motsättningar mellan samfunden. Den nya tidens ordning har aktivt och kraftfullt, menar vissa, bidragit till att samhället fragmentariserats. Individer uppmuntras att identifiera sig som i första hand gruppmedlemmar, och att hävda gruppintressen gentemot andra gruppintressen, med Världssamfundet som villigt redskap.

NeoGenesis

Ett annat område som kritiserats är projekt NeoGenesis. Det är stort, dyrt och verkar ta evigheter. Kritiker undrar om alla skattemedel som satsas används på bästa sätt.

Vissa transhumanister har påpekat att med den teknik vi har idag borde det gå att göra Jorden beboelig mycket snabbare än de officiella prognoserna. Det vore t.ex. fullt möjligt att använda nanoteknologi för att konstruera automatiska fabriker som kan bygga fler automatiska fabriker. På ett kort tag skulle en enorm industriell kapacitet kunna konstrueras, som sedan kunde användas till att rena atmosfären, producera biomassa och klona fram hela ekosystem. Om man känner sig oroad av tanken på maskiner som bygger maskiner påpekar transhumanisterna att man alltid kan testa ut metoden på en asteroid först. Dessutom borde man kunna terraforma Venus betydligt snabbare med nanomaskiner än med blågrönalger.