Yttervärlden

Vilka kan man möta i ödemarkerna? Förvånansvärt mycket folk!

Trots att flertalet människor lever i arkarna eller rymden (ungefär 81 miljoner), lever flera miljoner på Jorden utanför de stora samhällena.

Ödemarken har sin egen lag. Även om sagorna talar om stammar av vilda mutanter och underliga maskinmonster så är det största hotet andra människor. Här finns inga kameror och inga vittnen. Olyckor händer lätt och hjälpen är långt borta. Åtskilliga människor har försvunnit spårlöst och man kan misstänka att det inte alltid har varit naturligt.

Lokalinvånarna

Här och var i yttervärlden finns små utposter som bebos av lokalinvånare som inte velat flytta in till arkarna. Vissa är isolerade platser med någorlunda fortfarande fungerande ekosystem, "oaser". Andra är bosättningar av överlevande som höll sig vid liv under katastrofåren i ruinerna av storstäder eller olika baser. När Världsamfundet byggdes upp flyttade många in till arkarna, men åtskilliga valde att stanna kvar i sina fädernesbygder. I vissa fall (framför allt oaserna) blev platserna snabbt utposter, men vissa av de mest isolerade och svårtillgängliga har fortfarande mycket lite kontakt med resten av världen.

Sådana små samhällen är i allmänhet samfund i sig, ofta med gamla regler och traditioner. En del välkomnar resande, andra behandlar dem som något katten släpat in.

Mobila Baser

Även om de flesta transporter mellan arkarna sker via flyg eller rymdfart är fortfarande järnvägar användbara, framför allt för råvarutransporter. Att bygga maglev-järnvägar från arkarna till utposter är ett viktigt men långsamt arbete. För att skydda ingenjörerna använder man så mycket automation som möjligt, vilket leds från mobila baser.

De mobila baserna är väldiga konstruktioner som sakta rör sig fram på larvfötter. De innehåller bostäder, affärer och verkstäder för rälsläggningen, och fungerar dessutom som praktiska landningsplatser för organisationer som färdas ute i ödemarken. Stämningen är någonstans mitt emellan en oljeborrplattform, en småstad och en flygplats.

Miljöövervakning

NeoGenesis har ett otal miljöövervakningstationer på olika platser, där de mäter klimat och ekologi. Övervakningstationerna är oftast små standardiserade containers bemannade med robotar och AI, som tillbringar sin tid med att analysera hur det lokala ekosystemet mår.

Förutom miljöövervakning på plats använder Världsamfundet åtskilliga WorldWatch miljö-sateliter för att hålla koll på världen. Dessa sateliter är kapabla att upptäcka även enskilda individer i terrängen; många resande som inte vill bli sedda kaumoflerar sig med holografisk plast eller använder programvara som varnar dem när en satelit passerar förbi så att de kan gömma sig.

Ekosystemet

Jordens ekosystem är synnerligen splittrat. Under katastrofen föröddes stora områden så till den grad att allt liv på markytan försvann. Detta ledde till att erosionen snabbt blåste eller spolade bort jordlagret, vilket skapade enorma grus-öknar och badlands. Samtidigt ledde näringstillförseln till haven till enorma algblomningar. Algerna ökade jordatmosfärens syrehalt vilket ledde till stora skogsbränder och sög upp mycket av koldioxiden; stoftet från bränderna och bristen på växthusgaser kylde ned jorden, vilket ytterligare skadade markens ekosystem. Jordens temperaturkontroll vinglar svårartat, med perioder av intensiv kyla följd av värmeperioder.

Eftersom många områden som har behållit en fungerande ekologi nu är separerade av grus-öknar och hav blir de små oaser. Ofta domineras de av växtlighet som tidigare mest var ogräs men som nu kan anpassa sig väl.

De Resande

Vissa reser runt i yttervärlden mer av princip. Många är mobilister som inte trivs i det luftkonditionerade, övervakade och byråkratiska samhället som finns i arkarna. Andra söker efter något i yttervärlden, kanske sig själva, skatter eller bara en dröm.

Transhumanisterna har inlett en diskret handel med folk i yttervärlden. Transhumanisterna tillhandahåller strålningstålighet och andra genetiska förbättringar i utbyte mot intressanta artefakter.

Sakletare

Intresset för 1800- och 1900-talet har naturligtvis lett till en efterfrågan på antikviteter. Allt från krukor till plastleksaker kan säljas till höga priser, vilket gör att det kan vara mycket lönsamt att vara sakletare. Rent juridiskt är det också oklart om antikviteterna faller under Artikel 4 - åtminstone anser många sakletare att de själva har rätt till vad de råkar hitta. Historiesektionen håller inte med, och många samfunds poliskårer försöker hålla efter smugglingen. Det driver dock mest upp priserna, vilket lockar fler och listigare sakletare.

Vissa sakletare håller sig till sopgruvorna och plockar på sig intressanta fynd. De sakletare som aktivt ger sig ut i ödemarken brukar kalla dem för "containerdykare" och ser ned på dem. Containerdykarna är däremot nöjda med att inte ta onödiga risker.

Vissa fynd är synnerligen farliga. Även om de flesta gamla vapen förstörts av tidens tand kan man fortfarande hitta enstaka vapenförråd med med reservdelar och ammunition. Polisen brukar ofta se genom fingrarna med sakletarna, men vapensmuggling är något som gör att man direkt kontaktar VSIS. Detta innebär att de fåtaliga gamla vapen som är i omlopp på svarta marknaden betingar fantasipriser, eller behålls av sakletarna i yttervärlden.

Neoesteter

Människors uppfattning om skönhet och natur är inte oföränderliga. Somliga människor som lever ute i det har börjat anse att det förödda landskapet faktiskt är vackrare och mer "naturligt" än den lustgård NeoGenesis utlovar. Trots allt, det dramatiska ljusspelet över en glas-slätt, muterade björnlokor i skymningen och djurlivet som frodas i de dimmiga ruinerna av gamla storstäder har också en skönhet. De som uppskattar den "nya naturen" brukar kallas neoesteter.

Neoesteterna ifrågasätter om de trädgårdar och tama ekologier som den vanliga miljörörelsen bygger upp verkligen är den enda acceptabla miljön. På samma sätt vore det fel att terraforma Mars och Venus att bli som Jorden - de borde få bli något helt eget, utan att försöka återskapa en förlorad (och till stor del påhittad) idyll.