Den visar att vi nu har ansvaret för vår egen utveckling på gott och ont, och kan omskapa oss själva och våra liv efter egna visioner. Det är ett tungt ansvar som många kanske inte vill axla. Att inte vilja använda denna teknik är ett val i sig, och bör inte tas lättvindigt heller.
På sätt och vis är klonen vår spegling i tekniken, och det skrämmer många. De föredrar att gömma huvudet i sanden och ropa på förbud för att slippa ställa sig de verkligt tunga och farliga frågorna som "Vad är en människa?" och "Hur bör mänskligheten utvecklas?". Men i längden kan vi inte undfly dessa frågor, för de kommer att dyka upp igen och igen tills vi faktiskt bestämmer oss för en lösning (eller låter var och en besluta om sin utveckling, det kanske mest demokratiska valet).
Kloning skiljer sig inte speciellt mycket från provrörsbefruktning eller annan reproduktionsteknik. Om man har svårt för kloning bör man fundera på om man kan acceptera att barn föds till sterila fäder (man smälter samman en stam-cell ifrån testikeln med ägget på artificiell väg) eller efter flera års djupfryst tillvaro, tekniker som är används av föräldrar idag.
Legalisera kloning
Anders Sandberg / nv91-asa@nada.kth.se