Scenariosida
I detta scenario klarar inte de nuvarande strukturerna av att hantera den snabba utvecklingen och tappar kontrollen över ekonomin och tekniken. Efter en period av mer eller mindre dramatiska omvälvningar utvecklas en ny situation, med en global internationell kunskaps-elit och en bred, regional underklass bestående av de som inte får, vill, kan eller orkar delta i det postindustriella samhället.
"Bara din fantasi sätter dina gränser"
"Du kan om du vill"
Samhällena i västvärlden har genomgått en djupgående förändring. Statsnivån har försvagats eller försvunnit helt, medan lokal (kommuner, delstater, städer) administration tar hand om infrastrukturen och mycket av medborgarnas liv, och en global nivå dominerad av en internationell kunskapselit dominerar ekonomin. Kunskapseliten är flexibel, starkt motiverad att lära sig och använda den nya tekniken och framför allt aktiv. Större delen av befolkningen har blivit alltmer passiv, och tar vad den får utan att höja sin ambitionsnivå. Kunskap är makt, men de flesta kan eller vill inte söka kunskap.
För den digitala eliten är ambition, öppenhet och flexibilitet honnörsord. Den har nått sin position genom att tillämpa dem, och erkänner inte att det skulle finnas några hinder för alla andra att tillägna sig dem. Kunskap är makt, och det är bara att ta för sig av den fria kunskapen på Nätet. Den digitala världen har blivit det centrala paradigmet: information är verklighet, världen är virtuell och föränderlig. Samtidigt finns det en oro för att komma efter, att bli utkonkurerad av smartare ungdomar och kollegor, vilken driver på självutvecklingen.
För den stora massan är den digitala klassens optimism ett hån: "det är lätt för dom att säga". En stor del känner sig nedtryckta, onödiga och ignorerade, och vänder sig bort från självutvecklings- ethoset. Detta motverkar genom jantelagen andras vilja att utvecklas; varför anstränga sig, man är ändå inget värd, och de som försöker gör sig mest till. Resultatet blir en ond cirkel, där få motiveras att ta tag i sina liv och utvecklas, vilket leder till en frånvaro av förebilder och ökade klyftor, vilket gör att motståndet mot "dem" ökar, vilket ytterligare minskning av motivationen att överbrygga klyftorna. Istället för den globala världen vänder man sig mot det lokala och traditionella; den egna gruppen uppvärderas på andras bekostnad, och hembygdsfascism sprider sig.
Under början av 2010-talet dog de sista klassiska storföretagen ut på grund av sin stelhet. I deras ställe finns flexibla bolag sammanhållna till stor del av informationsteknologi, där de olika modulerna kan vara utspridda över hela världen. I övergången 2010 slogs hela industrier ut, t.ex. beklädnadsindustrin, för att ersättas av råvaruprodktion, mikrotillverkning och design/utveckling. Med hjälp av mikrotillverkningen behövs bara råvarorna i lämplig halvfabrikat-form och ritningar på produkten.
Internet är den verkliga ekonomiska knutpunkten. Under noll-talet utvecklades standarder och normer för digitala transaktioner, vilka gradvis har förfinats. Kontanter är numera ovanligt, medan digitala pengar har blivit oerhört flexibla. Dessutom har Nätet blivit det dominanta mediumet för alla former av kommunikation och informationslagring.
Mikrofabriker och besläktade tekniker har skapat lokalindustrier, vilka lätt kan ställa om produktionen till helt nya områden när ett behov dyker upp. Dessa industrier hyrs in av de internationella bolagen som tillhandahåller ritningar, expertis och order. Tyngre industrier vilka inte kan ändra produktion och utvinning av naturresurser är mer stabila, och omges ofta av lika stabila samhällen: lokalsmhället förändras med de lokala företagen.
Den teknologiska utvecklingen har lett till genombrott på en rad områden, vilket utnyttjats av företag som snabbt dragit nytta av dem; steget från grundforskning till tillämpning och produkt har minskat betydligt. Bioteknologi, informationsorganiserande system, kunskapsmjukvara, intelligensförstärkande agenter, nanoteknologi, enhanced reality, mobila och distribuerade system, evolutionär programmering och industriella mikrokretslopp utgör bara några av de nya marknader som snabbt utvecklats. De får snabbt genomslag i den digitala klassen, och läcker sedan ned till resten av mänskligheten efter ett par år.
Samtidigt har de tekniska framstegen lett till en vida utbredd arbetslöshet. På samma sätt som jordbrukets mekanisering gjorde att bara 2% av befolkningen behövde vara jordbrukare (mot närmare 90% innan) had den nya tekniken gjort att industrin kraftigt minskats och rationaliserats utan att produktionen minskats. De nya arbetstillfällena ligger i den digitala sektorn, där information, kreativitet och kunskap är råvarorna. Eftersom relativt få lyckats omskola sig till detta område från den industriella sektorn kvarstår en stor arbetslöshet, kombinerad med ett växande antal pensionärer (samtidigt som det skrias efter välutbildade på arbetsmarknaden). Försöken att öka sysselsättningen har till stor del misslyckats eftersom de inte lyckats överbrygga den växande klyftan mellan de optimistiska digitala (vilka lider av arbetskraftsbrist, vilket motiverar till utvecklingen av fler AI-hjälpmedel för att täcka bristen) och resten av mänskligheten.
Den stora gruppen sysslolösa (vilken också inkluderar en växande skara pensionärer) fyller egentligen ingen ekonomisk nisch; de kan inte producera något lika ekonomiskt som den moderna industrin, de konsumerar visserligen men till stor del finansieras detta av marknaden. Resultatet har blivit en kultur dominerad av "bröd och skådespel": sponsrad mat och husrum, lotterier, interaktiva tvåloperor och andra förströelser. Till stor del tar de vad de får, eftersom de är medvetna om att de egentligen inte behövs; denna medvetenhet bidrar till deras hjälplöshet.
Istället för genom obligatoriska skatter har ett "dricks-system" utvecklats, där sociala och ekonomiska normer utan formell makt anger hur mycket ett företag eller en organisation bör betala till regionerna det är verksamt inom (och ofta till miljö och infrastruktur). Att inte betala "dricksen" är att förlora goodwill och riskera försämrad service; vissa grupper på nätet har tagit till sin uppgift att spåra upp och offentliggöra hur mycket olika företag betalar, vilket ökar efterlevnaden av dricks-systemet och samordnar hur mycket som betalas.
Region-nivån är starkt motiverad att behålla lugnet, eftersom kriser och upplopp lätt kan leda till att investeringarna försvinner till ett lämpligare ställe.
Vissa länder, som hade svaga ekonomiska band med världsekonomin före de drastiska händelserna kring 2010 har överlevt tämligen oförändrade. De flesta av dessa är underutvecklade diktaturer eller isolerade nationer som Mongoliet eller Albanien. Vanligen är de relativt slutna inåt, även om vissa har delvis släppt in internationellt kapital med vissa starka restriktioner. De senare har ofta ekonomier som aldrig hann ta steget till en informations och internet-ekonomi, och nu isoleras av sin tröghet när den globala marknaden accelererar.
I stort sett alla i någorlunda välutvecklade regioner har tillgång till Nätet och informationen på det, men användningen skiftar. En stor del av befolkningen nöjer sig med att använda det till underhållning (istället för tv) och vardagliga göromål, medan vissa använder det som en ofantlig kunskapsreserv, utför sina arbeten via det och deltar aktivt i de debatter som formar den lokala och internationella politiken. Skillnaden är en fråga om utbildning, intresse och ambition snarare än ekonomi.
En av de bidragande faktorerna till uppsnabbningen har varit informationstekniken vilken gör det möjligt inte bara för forskarna att samordna sig utan också för företag att snabbt upptäcka intressanta möjligheter, testa dem, bygga prototyper och marknadsföra dem. Inga vetenskapliga tidskrifter ges år 2017 ut i pappersform (detta upphörde kring 2003; normala tidningar tog steget först tio år senare), och resultaten lagras upp i stora databaser vilka säljs av vetenskapsinformationsbolag.
Mycket av den tekniska utvecklingen har varit inriktad mot informationsteknologi. System för att söka, filtrera, organisera och förstå information, förstärka användarens effektiva intelligens och minne, utveckla ny mjukvara, sprida beräkningar via Nätet, datorsäkerhet, kryptografi och säkra transaktioner är fortfarande ett hett område, även om marknaden år 2017 börjat mogna något. "Enhanced reality" (virtuella scener överlagrade på den verkliga världen), "wearables" (datorer som delar av kläderna) och "ubiquitious computing" (billiga mikrodatorer dolda i nästan allting, samverkandes till att skapa en "smart miljö") hör till vardagen för den digitala klassen.
Mikrofabrikerna har lett till ett helt nytt område, design av mikroindustrier där tillverkning och återvinning kombineras på en lokal skala, ofta drivna av lokala energikällor. De kan tillverka allt mer sorters produkter, och med introduktionen av mogen nanoteknologi någon gång i slutet av 2020-talet förväntas de kunna tillverka allt som normalt behövs i ett bostadsområde.
I takt med att tekniken accelererar ökar också riskerna för olyckor, terrorism och oväntade sidoeffekter. Allt fler människor försöker hitta sätt att skydda sig, och kolonier i omloppsbana diskuteras seriöst som en tillflyktsort från faror eller lämpliga platser för riskabel forskning. Hittils har dock rymden inte använts till mer än kommunikationer; inget industrikonsortium har hittils lyckats samla ihop tillräckligt med kapital för att bygga en större rymdkoloni, även om många hävdar att detta är en tidsfråga.
Nätkulturen är dynamisk, blomstrande och dess värderingar och filosofi sprider sig i alla media. Den domineras av den digitala klassens värderingar av frihet, öppenhet för nya möjligheter och ambition. Nya rörelser uppstår ständigt, omsättningen är hög. Individualitet är viktigt.
De lokala kulturerna är förankrade i de traditionella värderingar, ofta använda för att skapa en känsla av gemenskap gentemot den internationaliserade världen. Många tar avstånd från det moderna överhuvud taget, och söker sig till antiteknologiska eller antirationella grupper.
Ett annat hot är lokala sammanbrott. Det förekommer att en region misslyckas och bryter samman ekonomiskt, eller att ökande våld leder till att investeringarna flyttar. Resultatet blir en ond cirkel: utan internationell support försämras situationen, våld brer ut sig, de som kan lämnar området, detta försämrar situationen osv. Resultatet blir att regionen isoleras och tappar större delen av sin ekonomi. Ofta förvandlas de till stridszoner mellan lokala krigsherrar eller nationalistiska grupper. Processen är i stort sett irreversibel, eftersom världssamfundet sällan går in för att stoppa utvecklingen eller bygga upp regionen efteråt (det finns bättre investeringar på andra platser), vilket gör att den aldrig kan komma ifatt i utvecklingen.
Världen är till största delen fredlig. De kvarvarande staterna är medvetna om att inleder de konflikter kan de räkna med att mycket av de investeringar som gjorts i dem snabbt försvinner, och att de inte kan dölja orsaken till detta för sina medborgare på grund av de globaliserade media. Regionerna är ännu mer under den internationella nivåns inflytande, och saknar resurser till större konflikter. Däremot förekommer en del kroniska konflikter i stater och regioner som marknaden sedan länge gett upp om, t.ex. det inre av fd. Kina. Konflikterna pågår där år efter år utan ljusning, men kan inte längre sprida sig.
Teknologiskt står världen inför en alltmer accelerande utveckling. Nanoteknologi och nya rön inom artificiell intelligens kommer utan tvekan att leda till radikala nya tillämpningar som kommer att accelerera utvecklingen ytterligare och sätta den digitala klassens anpassningsförmåga på svåra prov. Dessa nya tekniker lovar det slutliga steget bort från industrisamhället, in i en värld där materia är lika formbart som mjukvara och i stort sett allting kan ha inbyggd intelligens; en verkligt magisk värld i Arthur C. Clarkes mening: "tillräckligt avancerad teknologi är omöjlig att skilja från magi".
Det stora frågetecknet är huruvida fler människor kan bli delaktiga i den digitala klassens liv. Den digitala klassen välkomnar alla som orkar ta sig in, men ju snabbare den utvecklas destå svårare blir det. Exponentiell utveckling leder också till att skillnader växer exponentiellt. Om de utbildningsinsatser och försök till social motivation som faktiskt görs skulle börja bära frukt kan kanske klyftan delvis överbryggas; detta skulle röra världen mer i riktning mot scenariot Smältdegeln. En annan möjlighet är bildandet av en mellan-grupp, som drar nytta av den existerande infrastrukturen och utvecklingen men inte lyckas hinna ifatt den nuvarande digitala klassen; resultatet skulle kunna bli ett tredelat världssamhälle, där de olika delarna rör sig på alltmer olika kurser.