Alephs ståndpunkt om kryonik

Kryonik är såpass nytt och annorlunda att det väcker starka känslor. Dels står det i konflikt med invanda föreställningar, ²Frysa ner lik, fy så hemskt². Men även osäkerhetsfaktorn gör många tveksamma, ²Kommer man verkligen att återupplivas?². En del personer kanske avfärdar kryonik utan djupare diskussion och anser att det är meningslös sysselsättning. Andra blir kanske dumdristigt optimistiska, ser möjligheterna men glömmer bort riskerna.

Närvaron av kryonik ger en ny syn på döden[1]. Men döden är ett känsloladdat och tabulagt ämne. Därför är det viktigt att väcka debatt, försöka lägga gamla invanda känslor åt sidan för ett slag och diskutera ämnet ur ett rationellt perspektiv.

Vad är kryonik?

Den medicinska definitionen av vara död har utvecklats genom historiens gång. På medeltiden ansågs en person död när andningen upphört. När konstgjord andning upptäcktes gick man över till ett hjärtdödsbegrepp, och vid införandet av hjärt-lung maskiner hjärndödsbegreppet. Det är värt att notera att dödsbegreppet, oavsett när du levat, alltid definerats av den medicinska teknik som varit tillgänglig. Enligt nuvarande definition anses en person död när hon inte går att återuppliva med existerande teknik. Följande moderna definition är inte lika direkt, men tillräckligt generell att täcka in alla varianter ovan och lite till.

Definition: En patient är informationsteoretisk död när så mycket information har förlorats att patienten inte kan åsterskapas med någon fysikalisk rimlig teknik[2].

Definitionen är egentligen bara ett mer precist sätt att säga att en person är död när hon inte kan eller kommer att kunna återupplivas. Det är inte viktigt när återupplivningen sker, utan om det överhuvutaget är möjligt. Observera också att det som vi vanligen menar med döden eller dödsögonblicket är inte en viss tidpunkt utan en process, och kan pågå under mycket lång tid.

Kryobiologi ­ forskningen om levande system vid låga temperaturer ­ har nyligen haft stora framgångar. Med hjälp av Vissers metod har forskarna fryst ner råtthjärtan till -197° C (i flytande kväve) och lyckats återuppliva dem såpass att de börjat slå igen[3]. Vid såpass låga temperaturer har alla nedbrytande processer avstannat. Detta ger oss möjligheten utnyttja framtida medicinsk teknik för att bota personer som idag lider av livshotande sjukdomar. Vi kan alltså använda kryonik som ett första steg i att bota dessa sjukdomar.

Nedfrysningsproceduren går till på följande sätt. När en patient inte längre kan hållas vid liv med hjälp av dagens medicinska teknik lämnas hon över från sjukhuset för nedfrysning. Hjärt- och lungfunktionerna återställs på konstgjord väg och kroppen kyls ned i kallt vatten. Blodet måste bytas ut mot en skyddsvätska, annars riskerar cellerna att ta skada av nedfrysningen. Kroppen kyls sedan sakta ned till -196° C, och flyttas därefter över för förvaring i automatiserade kyltankar som innehåller flytande kväve.

Eftersom alla processer i kroppen upphört är patienten inte längre levande. Men hon kan inte heller betraktas som död, utan befinner sig helt enkelt i ett förvaringstillstånd.

Egentligen är människan inte först med att uppfinna kryonik. Hur onaturligt kryonik än kan te sig vid ett första ögonkast har naturen redan känt till och använt sig av denna teknik sedan länge. Det finns t.ex. en grodart, Rana Sylcvatica[4], som går i ide över vintern. Den bor inte i något varmt mysigt gryt, utan klarar sig alldeles utmärkt fastfrusen i någon isklump. För att överleva stänger den ner nästan alla kroppsfunktioner och ökar glukoshalten i blodet, en metod som mycket liknar den som kryonikföretagen använder. Andra djur ­ insekter, kvalster och andra smådjur ­ klarar t.om. en temperatur på -196°C utan några skador alls.

Är kryonik genomförbart?

Det första man bör fråga sig är om hjärnan teoretiskt sett klarar av att frysas ner utan att ta skada. Till skillnad från vad man kan tro så tar levande vävnad inte så stor skada av att frysas[5]. Det största hotet är att cellerna riskerar att torkas ut på grund av att is som bildas i utrymmet mellan dem. Men forskning har visat att hamstrar klarar av 60% isbildning i hjärnan utan att ta skada[6]. Forskarna vet ännu mycket lite om hur vårt minne och medvetande är konstruerat. Men oavsätt hur det egentligen fungerar så klarar hjärnan av längre tider av utebliven hjärnaktivitet. Forskare har börjat undersöka metoder för hur en återupplivning skulle kunna genomföras. Det finns alltså redan idag flera förslag på teoretiskt genomförbara modeller[7]. Så kryonikens hinder är alltså till största del praktiska och inte teoretiska.

Både forskning och teknik att fortsätta att utvecklas, det finns inga tecken på att utvecklingen skulle avstanna inom en rimlig tidsrymd. Det stora forskningspusslet får sina bitar på plats allt eftersom. Vissa pusselbitar kräver att andra redan är på plats och därför tar forskning tid. Men en patient i kryonisk förvaring har tid att vänta, om det så kommer att ta 10, 25 eller 50 år. Men den största anledningen att svara frågan med ett Ja: Vi skapar vår egen framtid. Historien har visat att om vi verkligen vill sätta en människa på månen så gör vi det.

Människan har en maximal livslängd på ca. 120 år[8]. Om vi skulle eliminera alla sjukdomar skulle vi leva pigga och alerta i över ett sekel. Kryonik ger oss en möjlighet att kunna leva ett sådant fullvärdigt liv, med hälsan i behåll ända till slutet. Kryonik är alltså en livförsäkring i ordets bokstavliga mening.

Dagsläget

Alephs verksamhet

Som transhumanister ser vi möjligheterna med kryonik som en livsförlängande metod. För att kryonik ska lyckas krävs debatt, fakta och kunskap. Transhumanistiska Föreningen Aleph ställer sig som idéell förening på kryopatientens sida, och verkar för kvalitet och trygghet inom kryonikområdet.

Alephs uppgift är:

• Att undersöka de praktiska problemen: Hur påskyndar vi etableringen av företag inom kryonik? Ar service, kvalitet och trygghet tillräckligt bra? Hur underlättas de administrativa uppgifterna för företag och kunder?
• Att sammanställa de juridiska problemen: Vilka lagar och definitioner gäller? Vad händer med testamenten, etc? Vilka regler behöver moderniseras och hur? Vilka regler/riktlinjer har EU?
• Att hitta lösningar på de finansiella problemen: Vilka former av finansiering är praktisk inom Sverige? Behövs nya typer av försäkringar? Vilka försäkringsbolag ger bäst service?
• Att lösa de sociala problemen: Vad tycker allmänheten och massmedia? Hur löser vi eventuella motsättningar.

Referenser

1. James J. Hughes Ph.D. Brain Death and Technological Change: Personal Identity, Neural Prostheses and Uploading

2. Max More The Diachronic Self: Identity, Continuity, Transformation. Ph. D. dissertation, 1995.

3. cryonics mailing list ­ message # 6856

4. Storey, J.M. and Storey, K.B. 1996. Beta-Adrenergic, hormonal, and nervous influences on cryoprotectant synthesis by liver of the freeze tolerant wood frog Rana Sylvatica. Cryobiology 33, 186-195.

5. Alcor Life Extension Foundation,Cryonics: Reaching for Tomorrow: The Case for Cryonics, http://www.alcor.org/crft04.txt

6. Smith, A.U., Studies on golden hamsters during cooloing to and rewarming from temperatures below 0°C, Proc. Royal Soc., Biology, (Lond) Series B, 147, 517 (1957)

7. Ralph Merkle, The Molecular Repair of the Brain, http://www.merkle.com/merkleDir/techFeas.html

8. Leonard Hayflick Ph.D. How and Why We Age, Ballentine Books, New York, 1994. ISBN: 0345-33918-5

9. http://www.alcor.org/events.html#bedford

What is the point of life if it ends in death?
John de Rivaz

If you can survive death, you can probably survive anything.

The fact: At very low temperatures it is possible, right now, to preserve dead people with essentially no deterioration, indefinitely. The assumption: If civilization endures, medical science should eventually be able to repair almost any damage to the human body, including freezing damage and senile debility or other cause of death.
Robert Ettinger, the Prospect of Immortality