Alephs ståndpunkt om medicin

av Anders Sandberg

Transhumanister har ett självklart intresse för medicin och medicinsk etik. Transhumanismens uttryckliga mål är att frigöra sig från mänskliga begränsningar, både kroppsliga, mentala och sociala, med hjälp av alla tillgängliga och effektiva medel. Men detta kommer lätt i konflikt med gamla inrotade traditioner, etablerade institutioner och andra värderingar. Denna essä syftar till att klargöra var transhumanistiska föreningen Aleph står i olika medicinska frågor, och ge vissa förslag på hur det medicinska området kan förbättras.

Tidigare kunde man på sin höjd behandla sjukdomar och hoppas på det bästa. Ofta var det oklart om patienten blev frisk tack vare eller trots behandlingen. Idag kan vi bota en del sjukdomar, även om vi fortfarande huvudsakligen förlitar oss på kroppens egen förmåga att tillfriskna. Men vi har blivit allt bättre på att förstärka denna förmåga, genom förebyggande åtgärder som vaccinering och immunförsvars-stimulerande medel, och vi har lärt oss utveckla vår kroppsliga potential genom diet och träning. Och det framstår alltmera klart att nya metoder inte bara kan hjälpa mot sjukdomar, utan också förstärka de friska på olika områden och ge våra kroppar nya funktioner. Tillväxthormon och andra hormoner har visat tecken på att bromsa delar av åldrandeprocessen [1], vissa substanser verkar kunna förbättra inlärningsförmågan [2][3], det börjar bli praktiskt möjligt att koppla samman neuroner med elektronik [4][5] och det finns idag kända alleler som är kopplade till långt liv [10], hög nedbrytningsförmåga av gifter och andra positiva egenskaper.

Detta strider dock mot urgamla traditioner inom medicinens huvudfåra, som alltid har handlat om att bota de sjuka och möjligen hålla de friska friska. Själva ordet "läkare" och "läkemedel" antyder att huvuduppgiften är att läka, inget annat.

Vi behöver en ny term för den medicinska vetenskap som utökar människans möjligheter, inte bara botar det sjuka. Termen friskvård kan möjligen vidgas att även täcka förbättrande metoder, men den har redan en etablerad betydelse. En bättre term vore "utvecklare" som använder "utvecklingsmedel" för att stärka, modifiera och omdana kroppen.

Mycket oro för utvecklande terapier verkar mer handla om att folk är rädda för snedfördelning än själva tekniken. Tanken på en elit som ökar sin intelligens, ger sina barn goda arvsanlag och fullkomnar sina kroppar skrämmer många. Lyckligtvis brukar de flesta teknologier bli allt billigare med tiden, efter en initialfas då bara de rikaste haft tillgång till den (och varit dess försökskaniner?); idag har alla tillgång till smärtstillande medel, antibiotika och även rätt avancerad medicin. Det verkar rimligt att tro att de flesta utvecklande terapier kommer att bli rätt billiga, eftersom de har en enorm marknad (med miljoner användare blir utvecklingskostnaderna utslagna på många) och i många fall utvecklas ur redan färdiga medicinska metoder som får nya tillämpningar. Om man redan från början stöder införandet på stor skala kommer de till nytta för många, medan om man förhalar eller förbjuder utvecklande terapier kommer de bara att bli tillgängliga för de rika, som kan skaffa sig dem utomlands.

Rätten till den egna kroppen

Rätten till sin egen kropp är inte bara central, den är fundamental. Vi är våra kroppar, och alla intrång i denna rätt är ett intrång mot vår person.

Det är viktigt att individen har kontroll över sin egen kropp. I det förflutna har vi sett skrämmande exempel på hur det går när staten eller andra organisationer har bestämt över andras liv och hälsa: påtvingade hormonbehandlingar i England, tvångsmässiga steriliseringar av utvecklingsstörda i Sverige, experiment på civilbefolkningen i USA och naturligtvis Tyskland under nazisterna.

En vanlig invändning mot förbättrande metoder som genteknik eller bionik är att de skulle vara utmärkta tvångsmedel för diktaturer, vilket naturligtvis är sant. Men diktaturer bryr sig inte om vad demokratiska länder förbjuder eller ogillar, framför allt om de kan vinna militära, sociala och ekonomiska fördelar på det, så ett förbud mot förbättrande metoder skulle bara gynna de grupper som inte efterlever det, och dessutom ge dem ett försprång mot alla andra [8].

Det är därför användning av sådana metoder kräver att de är i händerna på medborgarna, och inte stat och myndigheter, vilka trots allt kan korrumperas eller användas av diktatoriska grupper som maktmedel! Det går inte att förhindra att individer ibland fattar irrationella eller skadliga beslut, men dessa drabbar vanligen individen själv och har mycket sällan värre effekter än vad som sker när mäktiga grupper påtvingar alla andra sina värderingar. Myndigheternas uppgift blir i stället att hjälpa till och vägleda så att maximalt goda effekter blir resultatet, en positiv i stället för negativ styrning.

Rätten till morfologisk frihet

Vi har inte bara rätt till vår egen kropp, vi har också rätt att förändra den som vi önskar, morfologisk frihet. Det är idag relativt accepterat med tatueringar, piercing och plastikkirurgi, och i framtiden kan möjligheterna bli oerhört mycket större. Vi kommer att kunna förändra vår biokemi med olika medel, inplantera bionik, använda genterapi och kirurgiskt omskapa oss själva.

Ur en transhumanistisk synvinkel är sådana förändringar önskvärda; vad som räknas som en förbättring måste avgöras av klienten. Så länge en klient kan klargöra sin vilja och är fullt myndig så bör hans/hennes önskningar uppfyllas.

Naturligtvis innefattar detta rätten att begära dödshjälp.

Alla delar inte samma värderingar. Ingen har rätt att påtvinga någon annan sina värderingar. Därför bör man sätta så vida gränser som möjligt för vår verksamhet, så att var och en själv kan få avgöra vad som är lämpligt eller ej, utan att behöva inkräkta på någon annans frihet.

Om medicinska definitioner

Det är svårt att definiera vad som är hälsa och sjukdom, normalt och abnormt även om man anser att dessa begrepp speglar verkliga tillstånd. Deras betydelse har skiftat under åren; vissa tillstånd som tidigare betraktades som sjukdomar och ohälsa (som onani) betraktas idag som naturliga, medan vad som tidigare accepterades numera är ohälsa (som tandlossning); det verkar troligt att i framtiden kommer mycket som vi idag tar för givet (som olika effekter av åldrande) att ses som sjukdom eller ohälsa.

Många heta debatter inom medicinsk etik egentligen strider om definitioner som inte har någon strikt förankring i verkligheten.

På medeltiden ansågs det att personer som inte andades var döda. När konstgjord andning började användas övergick man till ett hjärtdödsbegrepp, vilken i och med införandet av hjärt-lung maskiner har ersatts med hjärndödsbegreppet. Varje nytt medicinsk-tekniskt framsteg har skjutit döden längre bort, och det är ingen tvekan om att kommande framsteg (t.ex. in vivo simulering av hjärnstammens funktioner) kommer att förändra vår definition av hjärndöd [6][7].

Inom kryoniken används ett informationsteoretiskt dödsbegrepp: en patient är informationsteoretiskt död när så mycket information har förlorats att patienten inte kan återskapas med någon fysikaliskt rimlig teknik [9].

Men döden är inte något ögonblickligt som många tycks tro, utan en process som kan pågå under en mycket lång tid: det finns inget givet ögonblick då patienten övergår från levande till död, bara en tidpunkt då dagens medicin inte längre kan göra något för att förhindra processen.

Definitioner är hjälpmedel, inte omutliga sanningar. De kan och bör förändras när deras förutsättningar förändras.

Som transhumanister anser vi att varje individ har rätt att avgöra vad han eller hon betraktar som hälsa och sjukdom. De är en fråga om värderingar, inte grundläggande kategorier. Om vi kan förändra våra kroppar är det meningslöst att försöka definiera något som normalt, och hälsa bör enklast betraktas som när vi har ett kroppsligt tillstånd vi är nöjda med, som inte stör oss i våra liv. Sjukdom utmärks ofta av begränsningar av kroppens (eller sinnets) funktioner, men även här är det nog bäst att låta patienten avgöra vad som är sjukt eller ej (givet råd från en kompetent läkare, naturligtvis).

Sammanfattning

Vi är våra kroppar.
Vi har rätt att utveckla oss.
Vi kan förändra oss själva.
Vi måste har kontrollen över oss själva.
Våra definitioner måste anpassas till verkligheten, inte tvärt om.

Implikationer

Utbildning

Om individen skall kunna dra nytta av sina möjligheter måste han/hon vara medveten om dem, och kunna fatta välgrundade beslut. Därför är det viktigt att se till att alla är så välinformerade som möjligt och har en grundläggande kunskap om hur kroppen och medicin fungerar. Något som är speciellt viktigt är att lära ut skeptiskt tänkande, så att det blir möjligt att bemöta pseudovetenskap och önsketänkande. Tyvärr är det ju så att mycket alternativmedicin idag är skräp, och därför måste vi vidta steg för att förhindra att förbättrande medicin faller i samma fälla.

Utveckling

Ett annat problem för förbättrande medicin idag är att det finns åtskilliga ämnen som verkar ha positiva effekter på åldrande, koncentration och minne, men deras effekter är för närvarande outredda (ett typiskt exempel är melatonin). Och eftersom de är naturligt förekommande ämnen som hormoner, vitaminer eller aminosyror kan de inte patenteras, vilket gör att läkemedelsbolag inte har något intresse av att undersöka deras effekter och säkerhet närmare (de inte skulle tjäna speciellt mycket på dem i konkurrensen med andra bolag som producerar likvärdiga produkter och inte behöver bekosta undersökningarna) [10].

Om artificiella, patenterbara derivat kan utvecklas blir naturligtvis intresset stort, men det krävs uppenbarligen initialforskning för att bevisa att förbättrande terapier är möjliga innan läkemedelsbolagen satsar de summor som krävs för att förfina resultaten. Detta belyser vikten av medicinsk grundforskning. Uppenbarligen krävs det forskning oberoende av kortsiktig ekonomisk vinning för att verkligen klarlägga vad som är möjligt och säkert.

Erkännande av förbättrande terapier

För närvarande är medicinen inriktad på vård och hjälp för sjuka, och kommer med största säkerhet att fortsätta med detta långt in i framtiden. Förbättrande terapier är ett komplement till detta, inte en konkurrent som vissa tycks tro. Det är viktigt att man erkänner dessa möjligheter och inte bara avvisar dem eftersom de är radikala eller "alternativa", sådant har i längden varken gagnat den ortodoxa skolan eller den radikala. Istället bör man inse att medicin i stort bildar en helhet, en vetenskap om kroppen och själen och hur de kan påverkas med olika medel.

Grundhälsa

Tanken att vad som är hälsa och sjukdom bör definieras av patienten och ingen annan verkar vid första anblicken göra hypokondrier till de stora vinnarna. Naturligtvis kan inte statlig vård behandla alla tillstånd bara för att patienten betraktar dem som olämpliga, detta är uppenbarligen ekonomiskt orimligt.

En lösning är att man definierar en grundläggande hälsonivå, på samma sätt som staten garanterar en levnadsstandard över existensminimum. Hur hög denna nivå bör och kan vara är en medicinsk-politisk fråga som utan tvekan kommer att leda till många hetsiga och nyttiga debatter. Om en medborgare önskar mer än grundhälsa får han eller hon uppsöka till privat eller annan sjukvård. En möjlighet är att bibehålla den nuvarande sjukvården, och låta "stärkvården" bli ett separat, privat komplement till den. Troligen finns det samhällsmässiga skäl att uppmuntra till vissa förbättrande terapier, eftersom en friskare och intelligentare befolkning inte bara är bra i sig, utan också är nyttig för statsfinanserna.

Exakt hur vårdsystemet bör omformas är en stor och svår fråga, som inte bara beror på ekonomi utan också vilka värderingar som gäller i samhället. Detta kan inte avgöras av någon enskild grupp, utan kräver allmän diskussion.

Referenser

1.Urban RJ; Bodenburg YH; Gilkison C; Foxworth J; Coggan AR; Wolfe RR; Ferrando A: "Testosterone administration to elderly men increases skeletal muscle strength and protein synthesis" Am J Physiol, 269: 5 Pt 1, 1995 Nov, E820-6

2.Socci DJ; Sanberg PR; Arendash GW "Nicotine enhances Morris water maze performance of young and aged rats" Neurobiol Aging, 16: 5, 1995 Sep-Oct, 857-60

3.Buccafusco JJ; Jackson WJ; Terry AV Jr; Marsh KC; Decker MW; Arneric SP "Improvement in performance of a delayed matching-to-sample task by monkeys following ABT-418: a novel cholinergic channel activator for memory enhancement" Psychopharmacology (Berl), 120: 3, 1995 Aug, 256-66

4.Gregory TA Kovacs, MD, PhD; Vincent R Hentz, MD; Joseph M Rosen, MD, The Nerve Chip: technology development for a chronic neural interface, 1994 Rehabilitation R&D Center Progress Report.

5.Applying Information Technology: 101 Success Stories from the Esprit Programme European Commission, 1995 (Office for Official Publications of the European Communities) EUR 17002 EN ISBN 92-827-4571-6

6.Max More The Diachronic Self: Identity, Continuity, Transformation. Ph. D. dissertation, 1995.

7.James J. Hughes Ph.D. "Brain Death and Technological Change: Personal Identity, Neural Prostheses and Uploading"

8.J. Hughes Ph.D "Embracing Change with All Four Arms: A Post-Humanist Defense of Genetic Engineering"

9.sci.cryonics FAQ, http://www.cs.cmu.edu/afs/cs/user/tsf/Public-Mail/cryonics/html/overview .html

10.Leonard Hayflick Ph.D. How and Why We Age, Ballantine Books, New York, 1994. ISBN: 0-345-33918-5

No retractable claws,
no opposable toes,
no prehensile tail,
no compound eyes,
no fangs, no wings...
.. SIGHHH...

Calvin, Calvin and Hobbes by Bill Watterson
The important thing now isn¹t freedom of information, but freedom of form, freedom to mutate and modify your body.
Stelarc

Anders Sandberg / asa@nada.kth.se

1999-08-24 00:18:09