Oceanien, Eurasien och Sydostasien

I detta scenario ökar de överstatliga organisationerna sin makt på staternas och individens bekostnad, och tre mäktiga handelsblock utvecklas. Mycket energi inriktas på att bibehålla stabiliteten och undvika nya källor till osäkerhet och instabilitet, även om detta leder till stagnation.

Antagande

Samhället försöker kontrollera den teknologiska och ekonomiska utvecklingen med allt hårdare medel, samtidigt som det inte försöker eller kan anpassa sig till ny teknik.

Motto

"Inget nytt internet!"

"Gullegull... annars!"

Bakgrund

Världen är uppdelad på tre stora handelsblock, samt ett antal formellt oberoende regioner. Den europeiska unionen bildar tillsammans med Ryssland "Eurasien", Japan, USA och Korea bildar "Oceanien" och sydostasien domineras av ett allt mer industrialiserat Kina balanserat av ett mer asiatiskt-inriktat Australien. De tre handelsblocken befinner sig i ett kallt ekonomiskt krig, där alla vill skydda sin inre marknad från extern konkurens, samtidigt som de naturligtvis gör sitt bästa att slå sig in på varandras marknader. Situationen kan beskrivas som en ekonomisk terrorbalans, där utvecklingen medvetet bromsas för att alla parter är rädda för de ekonomiska och sociala konsekvenserna av att släppa den fri.

Miljöfrågorna har stor betydelse och är en viktig faktor i den internationella politiken där de används som politiska vapen. Överhuvud taget har internationella organisationer vuxit i inflytande, och FN har återtagit sin roll i världspolitiken, understött av de tre handelsblocken. Krav på globala lösningar, internationella avtal om teknikutveckling, miljö, ekonomi och politik har blivit vanliga och genomdrivs av de starka grupperna på de oberoende regionernas bekostnad.

Historia

1998: Nordkorea kollapsar i likhet med öststaterna, och en återförening med Sydkorea inleds. Koreas ekonomi ansträngs av försöken att återupprätta den nedgångna norra regionen, och Japan och USA går in med stora investeringar. Under de kommande åren byggs landet upp, både som en allierad och som en buffert gentemot det växande Kinas ekonomi. Detta blir grunden för de ekonomiska allianser som bildar "Oceanien".
2001: Militärkupp i Kina; Folkets Befrielsearme avsätter de gamla styrande och för in yngre blod i styret. Efter en serie snabba ingripanden mot oppositionella och gammaltrogna stabiliseras situationen, och den nya regimen ger garantier för att utvecklingen mot ett blandekonomiskt samhälle fortsätter. Under de kommande tio åren utvecklas det nya kina med ett stabilt allt mer meritokratiskt styre.
2002: Spridningen av bank- och post-tjänster på internet har under flera år lett till att banker och postverk i västvärlden gradvis reducerat antalet kontor. När det visar sig att vissa av de kryptosystem som används inte är helt säkra inträffar en förtroendekris för tjänsterna, vilken ger extra tyngd åt en proteströrelse för "teknikarbetslösa". Under de kommande 15 åren blir denna rörelse ("Konsekvensrörelsen") kärnan i en rörelse som kräver noggrannare utredning av nya systems säkerhetsmässiga, sociala, arbetslivsmässiga och miljö konsekvenser.
2007: Katastrofernas år. En serie klimatförändringar ställer utom varje tvivel att drivhuseffekten påverkar det globala klimatet. En oväntad mycket kraftig el niño upphör inte, och åstadkommer torka i Indonesien, Afrika och Australien, översvämningar och jordskred i Sydamerika, stör monsunregnen i sydostasien och skapar flera oerhört destruktiva orkaner, varav flera stormsystem leder till översvämningar och skador i Europa. Resultatet är flera epidemier och svältkatastrofer runt världen, samt sekundära ekologiska störningar i de kvarvarande ekvatoriella regnskogarna. Klimatmodeller antyder att om drivhuseffekten fortsätter att öka kommer "el niño grande" att återkomma allt oftare och bli ett permanent klimat.
2008: Den allmänna opinionen runt världen kräver kraftiga insatser gentemot drivhuseffekten, och andra miljöproblem som ozonhålet och försurning i Asien. Vid ett toppmöte i Hanoi undertecknas det första i en serie internationella miljöavtal, som siktar mot överstatliga kontroller och sanktioner mot miljöförstöring.
2010: Det växande problemet med den ryska maffian och dess förgreningar i väst leder 2010 till att Europol på rysk begäran går in med assistans för att upprätthålla lag och ordning i Ryssland. Relativt snart utvecklas detta till ett permanent sammarbete, där Europol får stora befogenheter och skyddar europeiska investeringar.
2011: Kina sluter ekonomiskt sammarbetsavtal med ASEAN. Australien har under flera års tid blivit allt närmare knutet till ASEAN. Som en motreaktion knyts Japan och USA närmare samman.
2015: Brasilien, som i flera år drabbats av FN sanktioner för otillräckligt skydd av de kvarvarande regnskogarna, tvingas ta emot en internationell miljövårdsstyrka som fysiskt förhindrar vidare avverkning och exploatering. En konflikt blossar upp med lokala markägare som leder till flera hundra dödsoffer. Det internationella stödet till miljövårdstyrkan är dock stark, och markägarna tvingas iväg.

Världsbild

Världsbilden i detta scenario utmärks av en "vi mot dom"- mentalitet. Resurserna (materiella resurser, energi, miljö, arbetstillfällen, marknadsandelar) uppfattas som begränsade och alla konkurrerar om dem. Men samtidigt finns det en vida spridd rädsla för okontrollerad utveckling och dess konsekvenser, både de positiva och negativa. Risken är att om konkurrensen blir för hård så kan den egna sidan förlora, eller alla förlora (som i miljöfrågan). Dessutom leder snabba förändringar att många slås ut, vilket inte är politiskt acceptabelt, medan ett status quo eller en långsam utveckling gynnar de nuvarande strukturerna.

Mycket av den officiella verksamheten i de olika blocken kan ses som en liturgi, olika riter för att upprätthålla bilden av det goda, demokratiska samhället. Att bryta mot denna idealbild uppfattas som ett angrepp mot samhällets grundidé.

Ekonomi

Världsekonomin är stark, men har en långsam utveckling. Stora delar av tredje världen har rest sig, men mycket större regioner fortsätter att ha en låg standard.

Handelsblocken erbjuder utmärkta möjligheter för storföretagen att etablera sig och utvecklas, och i praktiken förekommer det en ohelig allians mellan stater/överstatliga myndigheter och företagen. Företagen kan ordna arbetstillfällen och får därigenom starkt stöd och bidrag, ofta i form av regionala upprustningsprojekt av samma typ som EUs Urban-projekt under 90-talet. Dessa upprustade regioner blir naturligt direktontrollerade av de överstatliga organisationer som byggt upp dem och erbjuder utmärkta etableringsmöjligheter för företag med politiska kontakter. Lobbyism uppmuntras, eftersom det också drar in företagen i systemet.

Mindre företag kan inte konkurera med de större, eftersom de saknar resurser att delta i de stora projekten och lobbying verksamheten, och genom den ökade kontrollen av önskvärd utveckling inte lätt kan ta över nya marknader. Istället tvingas de agera mer som underleverantörer till de stora företagen, eller gå med i politiskt organiserade allianser av mindre företag.

Den nya stora marknaden är miljöindustrin. Genom det kraftigt ökade stödet till miljövård och miljöutveckling har flera stora miljökoncerner utvecklats, vilka genomför storskaliga miljöprojekt i nära sammarbete med handelsblocken.

Politik

De tre stora handelsblocken dominerar världsekonomin och politiken totalt. Av dessa är det bara den europeiska unionen som är en formell politisk allians, men Oceanien och Sydostasien är i praktiken såpass starkt integrerade att de kan fungera som enheter i globala frågor. Nationalstaterna fortsätter att vara viktiga, men överstatlig inblandning blir allt vanligare. Harmoniseringsträvanden förekommer framför allt i Europa, men pan-asiatiska tankar uppmuntras i Sydostasien.

De oberoende regionerna är svaga relativt blocken. Sydamerika balanserar mellan Oceanien och Eurasien, med inre konflikter och internationellt påtvingad miljövård. Afrika fortsätter att plågas av lokala konflikter, svag utveckling och diktaturer, även om blocken gör vissa miljöinvesteringar.

Arabvärlden ses som ett stort hot av blocken, och mycket internationell kontroll används för att förhindra uppblossande av konflikter och spridning av religiös fundamentalism; ingen vill se en ny Khaddaffi eller Saddam Hussein. Den naturliga reaktionen är en växande motvilja i arabvärlden mot blocken, som verkar förfölja regionen utan anledning; detta späder naturligtvis på de krafter som blocken vill förhindra.

Indien är en annan region blocken gärna vill hålla nere: sub- kontinenten har samma enorma potential som Sydostasien, men skulle den börja utvecklas skulle detta störa den politiska balansen för mycket. Därför hålls Indiens utveckling tillbaka med hjälp av ekonomiska, miljömässiga och politiska påtryckningsmedel.

Eurasien: EU och Ryssland

Större delen av europa har integrerats i den europeiska unionen, och de stater som inte är formella medlemmar har till stor del anpassat sig. Genom en medveten "europifiering" har området homogeniserats: de unga generationerna är vana att tågluffa över kontinenten, studera som utbytesstudenter och arbeta i grannländerna.

Ryssland är inte formell medlem, även om detta betraktas mest som en tidsfråga. Europas intressen i landet är så vida spridda och så djupa att det för alla praktiska ändamål kan ses som styrt ifrån Bryssel. Dock är dess miljöproblem, ekonomi, brottslighet och etniska konflikter en ständig huvudvärk vilken tar mycket resurser från andra europeiska projekt. England har till stor del blivit europas blindtarm; en allt mer marginaliserad stat med svårartat brain-drain till kontinenten.

EU är modulärt: den stora byråkratin har för att undvika korruption delats upp i sektioner med vattentäta skott, och tjänstemän och avdelningar omplaceras efter ett löpande schema. Resultatet blir att komplexa ärenden vilka tar lång tid att sätta sig in i och behandla tenderar att fördröjas, medan rutinärenden flödar utmärkt.

Oceanien: USA, Japan och Korea

USA har lyckats att hålla ihop trots sin vikande del av världsekonomin, huvudsakligen genom en ökad federalism. Landet är till stor del Japans marknad, och exporterar främst tjänster och know-how. Ett allt mer växande problem är ytterlighetsgrupperna som frodas i det disillusionerade samhället; federala säkerhets- och polisorganisationer lägger ned mer och mer energi på att spåra upp dem för att förhindra terrorism och subversion.

Japan har lämnat undret bakom sig och blivit allt mer likt västerlandet i sin ekonomiska situation. Nationalistiska grupper skyller arbetslöshet och brottslighet på utländska influenser och vill återgå till ett mer "rent" isolationistiskt Japan, men motverkas av starka politiska och industriella intressen.

Korea, som till stor del byggdes upp av Japan och USA, förblir nära knutet till de andra nationerna. Liksom Australien är det en viktig gräns gentemot Sydostasien, men hårt bundet av avtal och investeringar till Oceanien.

Oceanien är en omaka kombination av stater, utan egentligt mål eller drivkraft annat än försvar gentemot det aggressiva Sydostasien och det mäktiga Eurasien. Utan den yttre konkurrensen skulle Japan och USA troligen vända sig inåt på grund av sina interna problem, men nu tvingas de till sammarbete även om breda lager inte ser någon fördel i detta.

Sydostasien: Kina, Thailand, Indonesien, Singapore, Vietnam, Malaysia, Australien

Den grundläggande polariteten inom Sydostasien är mellan det växande Kina och det västerländska Australien.

Kina är på god väg att bli världens största industrination, hårt sammanhållet av Folkets Befrielsearmé men med växande spänningar mellan de rika kustregionerna och det fortfarande fattiga inlandet. Landet är fortfarande formellt en kommunistisk stat, men i praktiken är det en blandekonomi inte alltför olik andra nationers, även om den statliga inblandningen är mer märkbar; det hela kan kallas "konfuciansk kapitalism" där de gamla konfucianska värderingarna kombineras med modern kapitalism. Landet har utvecklats till ett mandarinvälde, där välutbildade tjänstemän av europeiskt snitt planerar och organiserar samhället.

De sydostasiatiska randstaterna utgör bryggan mellan Kina och Australien; de är mer västorienterade än Kina men har samtidigt ytterst täta förbindelser med Kina. Indonesien utgör en viktig del av sydostasien, men dess muslimska befolkning har lett till politiska problem inom blocket när det gäller behandlingen av arabvärlden. Australien är Sydostasiens teknologiska innovatör, även om dess uppfinningar och produkter tillverkas i Indonesien och Malaysia och säljs i Kina. Landet är dessutom en brygga till Oceanien, vilket har lett till vissa inre slitningar mellan nord och syd.

Tillväxtpotentialen är enorm: blocket skulle utan tvekan kunna bli den globalt dominerande kraften om det inte hade så många interna problem (de andra blocken ser naturligtvis gärna att detta fortsätter). Sydostasien hålls tillbaka av befolkningsutvecklingen, stora miljöproblem, slitningar mellan väst-influerade och asiatiska tankesätt, åtskilliga minoritetsgrupper som motarbetar blockets enhet samt en avsaknad av en klar administrativ struktur; av blocken är sydostasien det minst fast organiserade.

Internationell Politik

Den internationella politiken domineras av blockens interaktion; den mesta verksamheten handlar om att undvika konflikter, och gemensamma aktioner när det krävs. Internationella organ som FN har fått ökad vikt, eftersom de erbjuder lämpliga forum för diskussion och gemensam handling (många oberoende stater hävdar att FN är en ren marionett till blocken).

Teknik

Den snabba tekniska utvecklingen under det sena 1900-talet ledde till en motreaktion, baserad på de problem som uppstod vid ett okritiskt accepterande av nya tekniker: arbetslöshet, ökade klyftor mellan välutbildade och lågutbildade, säkerhetsproblem, internetberoende och olika hälsoproblem. För att skydda samhällets struktur och medborgarna har därför de flesta länder börjat försöka kontrollera vad ny teknik används till, och noga specificera vilka forskningsriktningar som är önskvärda. Målet är att kontrollera teknologin och dess konsekvenser för att undvika oönskade sidoeffekter.

En praxis som tillämpas inom handelsblocken är kravet på konsekvenspecifikationer för introduktionen av ny teknik och vid ansökan om forskningsanslag. Förutom miljökonsekvensbeskrivningar har även socialkonsekvensbeskrivningar och ekonomikonsekvensbeskrivningar införts: om ett projekt skall godkännas måste det ha acceptabla miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser. Forskare har i ökad grad gjorts ansvariga för sina forskningsresultat, vilket har gjort att politiska hänsyn har börjat krypa in på olika forskningsområden.

Det pågår naturligtvis fri forskning och teknisk utveckling på många ställen, både i de oberoende nationerna och i tysthet inom handelsblocken. Detta uppfattas dock som ett hot, och blocken har i flera steg försökt genomdriva teknologiska ickespridningsavtal för att förhindra utvecklingen av disruptiva teknologier.

Ett område där mycket pengar har satsats och viktiga resultat gjorts är ekologi, klimatforskning och miljövård. En grundläggande förståelse för hur ekosystem fungerar och förändras har utvecklats, vilken används för miljövård och restauration. Det börjar i praktiken bli möjligt att återskapa tidigare ekosystem där de försvunnit eller förstörts, även om det kräver enorma arbetsinsatser. Planer för att aktivt justera klimatet i mer naturlig riktning (t.ex. minska drivhuseffekten genom kontrollerade algblomningar startade med konstgjorda järn-utsläpp) har diskuterats, även om inga beslut har tagits.

Miljö

Miljöfrågorna har stor politisk vikt; att inte helhjärtat stödja dem är suspekt.

Planekologi är en ideologi som har fått viss spridning: människan skall fungera som naturens "vaktmästare" och se till att den fungerar trots miljöpåverkan. Detta kan bara ske genom stora projekt som hela samhället står bakom, med en stark organisation och vetenskaplig ledning. Ecoengineering är en tillväxtindustri, där stora företag i sammarbete med staterna angriper miljöproblemen, finansierade med skattemedel.

Miljörörelsen har blivit något av en kyrka, värdet att vårda naturen är något alla parter kan enas om oavsett andra åsiktsskillnader. Miljö-etik spelar en stor roll. Samtidigt används miljöargument också i det politiska spelet för att uppnå andra mål. Handelsblocken drar sig inte att försöka hindra varandra genom att påpeka och varna för miljökonsekvenserna av konkurrenternas handlande; på så sätt kan de hålla tillbaka varandra och de oberoende staterna genom varningar med stor tyngd om nedsmutsning, resursslöseri, överbefolkning och artförluster.

Samhälle

I allmänhet (det existerar naturligtvis stora nationella skillnader), så är handelsblocken gerontokratiska meritokratier. Makten ligger i händerna på de högre tjänstemännen inom stat och näringsliv snarare än politikernas och allmänhetens. Beslut fattas av hänsyn till samhällets och dess institutioners långsiktiga behov (inklusive ekonomin och miljön), eftersom dessa är i medborgarnas intressen.

Kultur

Det existerar ingen global kultur, även om internationella kontakter naturligtvis är starka inom de olika blocken. På många håll har detta lett till en renässans för nationella kulturer, gärna satta i sammanhang med det egna handelsblocket - Europa-tanken, visionen om the Pacific Rim och det sant Asiatiska har gjort en come-back.

Eftersom mycket av den fria tekniska och naturvetenskapliga forskningen har kontrollerats, har den akademiska humanismen fått en bättre ställning. Humanistiska och sociala studier anses nyttiga eftersom de stärker den nationella och kulturella kunskapen. En universitetskultur har utvecklats, där de intellektuella lever sina liv inom den akademiska världen i symbios snarare än i motsättning med resten av samhället.

Vad som tidigare skulle ha avvisats som propaganda har blivit mer acceptabelt, och de stora organisationerna (framför allt de dominerande mediakonsortierna som bildades under 90-talet) har problemformuleringsprivilegiet.

Hot

De två hot som dominerar är miljön och säkerheten.

Efter de globala miljöförändringarna i början av 2000-talet och lokala katastrofer är världsopinionen starkt motiverad att undvika vidare miljöförstöring. Trots stora åtgärder är situationen fortfarande inte säker, och det finns en allmän oro för resursbrist och nya miljökatastrofer som förstärker viljan att skapa internationell kontroll över utvecklingen.

Säkerheten är det verkligt stora hotet, på flera skalor. Globalt finns oron för handelskrig och "ekonomisk kapprustning" som bryter den nuvarande balansen och leder till radikala sociala förändringar och miljöproblem. Mer lokalt är de transnationella organisationerna mycket motiverade att bekämpa subversiva element och bevara den interna säkerheten. Hemligstämpling, jakt på radikaler, brottslingar och terrorister är vanliga. Internationella "wars on drugs" uppmuntras.

Möjligheter

Den starka visionen är en stabil värld med hållbar utveckling, en dräglig levnadsstandard för en stor del av mänskligheten och hög sysselsättning, utan kraftiga språng eller oväntade sociala utvecklingar. Denna vision är åtminstone delvis inom räckhåll; svagheten är att det är svårt att gå hela vägen, eftersom den stabilitet som eftersträvas också hindrar utvecklingen.

Rymdteknologi är ett område där detta scenario ligger före de andra. Intresset för jordövervakningssateliter, kommunikationer samt på lång sikt rymdindustri är högt, och alla tre handelsblocken har välutvecklade rymdprogram (delvis en statusfråga, i likhet med kalla krigets rymdkapplöpning). Om inte den ekonomiska situationen förändras är det möjligt att en verklig rymdkolonisation kan inledas.

Framtid

Världen i detta scenario är inte stabil; maktbalansen mellan blocken kommer efterhand att förskjutas och det räcker med att en part släpper tyglarna om sin ekonomiska utveckling för att dödläget ska förvandlas till en vild jakt på ekonomiska fördelar. Sydostasien har starka inre spänningar och Indonesien kan mycket väl visa sig vara dess svaga punkt: om arabvärlden skulle öppet gå emot handelsblocken finns det en viss risk att Indonesien skulle ställa sig på deras sida emot Sydostasien vilket skulle leda till en djup kris. Dessutom kan det visa sig omöjligt att hålla tillbaka Indien i det långa loppet; en rent indisk ekonomisk expansion skulle rubba maktbalansen för mycket. Slutligen så kvarstår risken för att oväntade tekniska eller vetenskapliga landvinningar trots alla ansträngningar förändrar samhällena.

Blocken är medvetna om att världsordningen är bräcklig, och gör därför sitt bästa att befästa den. Detta skjuter upp sammanbrottet, men gör det troligen mer drastiskt när det väl kommer. Vad som sker då är svårt att avgöra, men ett globalt handelskrig där alla konkurrerar med alla är inte orimligt. En annan möjlighet är en plötslig och kanske våldsam övergång till en situation mer lik scenariot "Riv Pyramiderna" när de gamla maktstrukturerna plöstligt kollapsar på en fri världsmarknad.

Vinnare

Tjänstemän, agenter och "Shadowrunners", extralegala operatörer som sponsras av olika organisationer för att göra det smutsiga arbete som krävs för att bibehålla status quo.

Förlorare

De små staterna och företagen, vilka inte kan hävda sig mot handelsblocken och storföretagen som samarbetar med dem.

Transhumanismen

Det här scenariot är utan tvekan det mest transhumanism-fientliga av de fyra scenariorna. Transhumanismens vilja att förändra människan och befria sig från alla begränsningar är anatema mot det dominerande säkerhets- och kontroll-tänkandet. Forskning om många transhumanistiska hjärtefrågor är i praktiken omöjlig, och de transhumanistiska idéerna betraktas som subversiva. Det är inte orimligt att transhumanismen tar sin tillflykt till de oberoende regionerna eller går under jorden. I vilket fall som helst är dess inflytande och utvecklingsmöjligheter klart begränsade.

Anders Sandberg / asa@nada.kth.se

1999-08-21 00:39:48