Rekursiv Paralys

I detta scenario ökar regionernas oberoende och paradoxalt de överstatliga organisationernas makt. Istället för att hamna i motsatställning samverkar de för att skapa en stabil och trygg struktur, med utrymme för mänsklig gemenskap och olikheter - till en viss gräns.

Antagande

Samhället anpassar sig till teknologin och anpassar teknologin för sina behov. Detta sker inom ramen för en rörelse mot ett både mer småskaligt och samtidigt mer internationellt samhälle. För att motverka denna paradox och hantera den ökade komplexiteten utvecklas nya sociala instutioner och organisationer, vilka ökar komplexiteten ytterligare. Resultatet är ett halvt paralyserat men välmenande samhälle.

Motto

"Mer komplexitet löser problemet"

"Tänk globalt, agera lokalt"

Bakgrund

Samhället i västvärlden har blivit mycket mera lokalt och internationellt: å ena sidan spelar beslut i FN, EU och federala organ en ökad roll på den lokala skalan, å andra sidan har det lokala självbestämmandet också ökats. Samhället består av sammanflätade hierarkier, från FN över EU, stat, landsting och kommun till kommundelsnämd, där beslut och information flödar vertikalt via modern informationsteknik, men den horisontella kontrollen är mer bristande. Resultatet är en västvärld av regioner, statsstater, lokalsamhällen och organisationer. Minoriteter och lobbygrupper har fått ökat inflytande, och skillnaderna mellan olika samhällen har accentuerats.

Historia

2000: En längre tids ekonomisk uppgång inleds. En av de bidragande faktorerna är kommersialiseringen av Internet under 0-talet, som verkligen tar sin fart iochmed utvecklandet av förbättrade protokoll som möjliggör säkra transaktioner, autentifiering av meddelanden (vilket i sin tur leder till att digitala filer börjar betraktas som urkunder) och alltmer spridda innehållsklassificeringssystem. Internet II, det oberoende universitets- och industri-nätet som började utvecklas under 90- talet blir en förebild för flera moderna sub-nät vilka efterhand blir dominerande i nät-trafiken. Det anarkistiska original-nätet kvarstår, men får en allt minskande social och ekonomisk betydelse.
2007: Spridningen av telecommuting och utlokalisering ger upphov till en småstadsrennäsans i Europa och Amerika. När kontorsarbete inte längre behöver utföras i storstäderna väljer många att flytta till angränsande småstäder och ytter-förorter. Detta leder dels till en gradvis förslumning eller nedgång av de inre storstadsregionerna, dels till en ökande betydelse av lokala sociala nätverk.
2009: Kraftiga gängstrider i hela USA, vilka föranleder kraftiga federala insatser. Många mindre samhällen och orter börjar alltmer beväpna sig för gemensamt skydd. "Gillesrörelsen" uppkommer, vilken betonar den lokala sociala samanhållningen. Den korsar snart Atlanten till Europa, där den får en fredligare framtoning: målet är att skapa välfungerande lokalsamhällen kapabla att sköta många lokala funktioner (t.ex. grannsamverkan, barnpassning eller gemensama terminalstugor) i samarbete med kommunala, statliga eller överstatliga organisationer.
2011: Europeiska Unionen blir en faktisk verklighet, även om det resulterande fördraget är såpass komplext att tjänstemän kommer att hållas sysselsatta under det kommande decenniet med att tolka det. I praktiken blir förändringarna relativt små.
2012: Efter en lång tid av långsam men metodisk industrialisering och öppenhet sluter sig Kina plötsligt mot omvärlden, troligtvis på grund av en intern konflikt i partiet. Många av de hittils framgångsrika ekonomierna i Asien börjar vackla på grund av osäkerheten om vad som skall ske; osäkerheten bryter den långa ekonomiska uppgången även om den befarade lågkonjunkturen visar sig mildare än väntat. Under resten av 10- talet förblir Kina en gåta, isolationistiskt men allt mer industrialiserat. Istället börjar Indien bli den sakta framväxande stormakten.
2013: USA brottas med regionaliseringen; den militanta gillesrörelsen kombinerat med allt mer oberoende delstater ställer hårda krav på den federala nivån. Landet blir alltmer isolationistiskt.
2015: En serie revolutioner och sammanbrott sprider sig i Afrika, där de gamla väst-orienterade eller väst-stödda regimerna vacklar när en ung, välutbildad och självständig generation börjar dra nytta av den nya tekniken och de ekonomiska framsteg som skett i vissa regioner för att främja sina egna mål, och västerlandet alltmer vänder sig inåt istället för att aktivt uppehålla de gamla styrande.

Världsbild

Att skapa ett samhälle på en mänsklig skala har satts upp som ett av de viktigaste målen både av medborgarna själva och politikerna. Många söker sig bort från det gamla industriella nationalstats- samhällena och dess uppenbara problem till ett småskaligt tjänstesamhälle, som uppfattas som bättre på de flesta sätt. Den inflytelserika unga generationen har vuxit upp med tanken "tänk globalt, agera lokalt"

Samtidigt är man medveten om att samhället måste samordnas på större skalor för att inte förlora i effektivitet och sammanhållning. Därför försöker man med olika medel binda samman de lokala grupperna, dels via informationsteknologi, dels genom administration. En politisk vision med genomslagskraft är "en fritidspolitiker i varje portuppgång" - politikerna ska finnas nära folket, kunna fatta snabba lokala beslut eller kontakta högre administrativa nivåer om det behövs.

Ekonomi

Den ekonomiska utvecklingen har varit god, men har efterhand saktat av allt mer; hela västvärlden verkar ha drabbats av "euroskleros", men i den nya sociala ordningen är detta inte lika oroande som det skulle ha varit under 1900-talet: det är bättre med hög sysselsättning och ett bra samhälle än effektiv konkurrens och tillväxt.

Det är de små och verkligt stora företagen som blomstrat; medelstora företag har slagits ut eftersom de inte kunde hantera sin komplexa omvärld. Istället dominerar lokala tjänsteföretag och flexibla, internationella storföretag som kan anpassa sig till/anpassa de olika regelsystemen till sina behov.

Politik och Samhälle

Gränserna mellan nationell och internationell politik har suddats ut, och frågor debatteras på många olika nivåer, alltifrån mycket lokalt till globalt. Genom moderna media och kommunikationsteknik har det blivit enklare att dra fram vissa frågor och väcka opinion eftersom man kan rikta sig till dem det berör. Detta har lett till att lobbying-grupper och särintressen fått ännu större makt. Genom regionaliseringen har också regionerna fått en starkare ställning, och kan direkt komma i kontakt med högre nivåer utan att behöva gå via sina närmast överordnade. Detta betyder inte att t.ex. stats-nivån försvinner, utan att den får nya funktioner. Varje politisk nivå tar hand om en viss typ av frågor, och de lägre nivåerna påverkas av samtliga överordnade nivåer. Kommunikationen blir allt mer vertikal istället för horisontell.

Regionerna blir lätt dominerade av de lokala särintressena, och eftersom de ofta kan driva igenom avtal med högre nivåer utan att samråda med omkringliggande nivåer förstärks skillnaderna. Detta leder i sin tur till att vissa flyttar till regioner som överenstämmer med deras värderingar (eftersom telecommuting är vanligt är det enklare att flytta åtminstone för vissa) och att många ser sin egen region som mer unik, vilket uppmuntrar till sammanhållning gentemot andra regioner. Liknande fenomen sker på de högre nivåerna, vilket ytterligare förstärker den vertikala tendensen. Samtidigt finns det i många fall flera parallella hierarkier, t.ex. miljövård och juridisk styrning, som ofta har mycket lite med varandra att göra och lätt kommer i oavsiktlig konflikt på grund av bristande horisontell koppling. Byråkrati är ett ständigt problem.

Eftersom regionerna kan domineras starkt av vissa frågor eller uppfattningar finns det samhällen som har kommit att domineras av vissa ideologier eller kulturer. Denna ghettoisering leder också till en utslagning av avvikande från dessa, som uppmanas mer eller mindre medvetet att flytta till andra regioner. Ovilja (eller tolerans) mot främlingar får större genomslag på lokal nivå än på högre nivåer.

Genom regionaliseringen har det blivit i princip möjligt att finna ett lokalsamhälle som passar ens behov och värderingar. Dock är det osannolikt att renodlade samhällen blir vanliga, i de flesta fall kommer de lokala värderingarna att ligga rätt nära den sociala huvudfåran med vissa individuella skillnader, vilket innebär att subkulturer och avvikande värderingar fortfarande kommer att existera inom samhället. Genom den mindre skalan blir dock trycket mot dessa högre.

Tanken på ett allmänt deltagande i det offentliga har lett till att politiken har blivit mer inblandad även i tidigare opolitiska frågor, och att gränsen mellan politiker och tjänsteman har suddats ut. I många frågor är det svårt att säkra opartiskhet, och olika former av digital röstning eller validering av handläggning testas.

På överstatlig nivå förekommer omfattande sammarbeten på många områden, i specifika frågor eller i form av generella byråkratier som EU. Många internationella organisationer eller företag har stort inflytande, och fungerar i praktiken rätt likt de statliga sammarbetsorganisationerna.

Internationell politik domineras av en lös allians av västvärlden och sydostasien som hålls ihop av oro för Kina. Alliansen är dock lika tandlös som FN, eftersom de deltagande länderna har mycket disparata intressen så länge inga yttre hot visar sig. I allmänhet domineras den internationella politiken av en vilja att undvika mellan-statliga konflikter och en oförmåga (eller ointresse) att hantera interna konflikter.

Sydostasien är på väg in i tjänstesamhället, bromsade av den svagare ekonomiska utvecklingen och interna sociala problem när traditionell styrning kolliderar med västerländska tankar.

I Afrika och till en viss del i Indien håller en ny generation på att träda fram, förankrad i den egna kulturen men användande sig av modern teknik. I Afrika har den traditionella stam-kulturen åter blivit dominant efter att många av de väst-organiserade staterna kollapsat när de inte längre fick stöd ifrån väst och billig kommunikationsteknologi gjorde det möjligt för lokala grupper att agera utanför deras kontroll; afrikanska informationsfirmor har blivit vanliga på världsmarknaden. De är obundna av västerlandets och asiens stela strukturer, och drar nytta av detta för att konkurrera i mjukvarubranchen. De ser ingen motsättning mellan traditionell kultur och modern teknik, utan utnyttjar syntesen mellan dem.

Teknik

Under det sena 1900-talet började forskning styras mer politiskt i vad som uppfattas som önskvärda riktningar. Detta minskade stödet för fri grundforskning, och tillämpad forskning blev allt viktigare. Iochmed övergången till ett allt mer lokalt tjänstesamhälle och internets praktiska genombrott blev inriktningen allt mer att finna teknik, metoder och i viss mån fakta för att stödja de nya samhällsformerna.

I rörelsen mot ett lokalare samhälle fick de lokala högskolorna ökat inflytande på de klassiska centrala universitetens bekostnad. Istället för att satsa lika mycket på forskning satsade de på utbildning och att knyta nära kontakter med det lokala näringslivet. De stora universiteten finns kvar, och fungerar ibland som egna samhällen, men har svagare band till resten av samhället.

Ett område där signifikanta framsteg gjorts är datorstött sammarbete och människa-datorinteraktion. Målet har varit att skapa system som är lätta, effektiva och bekväma att använda för alla användare, och som stödjer sammarbete och social interaktion via nätet. Verktyg för att bilda och upprätthålla virtuella samhällen har utvecklats, och används framför allt på företagen för att bibehålla en företagskultur även om de anställda telependlar. Man talar om "cultural technology", teknologi i syfte att skapa eller påverka sociala samband, ofta för att passa ett företag eller en regions uppsatta mål.

Miljö

Lokala miljöfrågor kan få mycket stort genomslag i politiken, vilket har lett till att många koncentrerat nedsmutsande aktiviteter tvingats till kraftiga miljöförbättringar (även om detta ibland leder till segdragna konflikter mellan kommuner eller regioner som värderar egna arbetstillfällen högre än den egna och grannens miljö). På samma sätt försöker statliga och överstatliga organisationer hantera miljöfrågor på deras skala, men i många fall faller vissa miljöfrågor igenom strukturen och åtgärdas dåligt av byråkratiska skäl. I allmänhet finns det stöd för miljövård, men den är mest effektiv på den rent lokala skalan och är av mycket skiftande inriktning. NIMBY (Not In My Back Yard) är ett stort problem vid planering av nödvändiga men ovälkomna anläggningar som slutförvaring av kärnbränsle, kraftverk eller fängelser; beslut om sådana anläggningar kan fördröjas i åratal genom effektiv lobbying från lokala grupper.

Genom utflyttningen till förorter och småstäder har många stadskärnor ändrat betydelse. I många fall har deras betydelse minskat eftersom företagen och de anställda flyttar ut, hyrorna sjunkit medan sociala problem ökat, vilket har lett till en situation där innerstäderna i likhet med många amerikanska storstäder är problemområden omgivna av en mycket bred ring av välfungerande förorter och småstäder. I vissa fall har en reklamation påbörjats av nittonhundratalsstadskärnor, där de ersätts med parker eller andra funktioner.

Kultur

Genom regionaliseringen har det uppstått en rik grogrund för kultur förankrad i det lokala sammanhanget. Mycket av den är helt lokal och sprids inte utanför den lokala kretsen. Individuella kulturpersoner bildar ofta kultur-kabaler som dominerar den regionala kulturen. Genom att dessa grupper kan utöva påtryckningar på den lokala nivån och representerar det önskvärda lokal-samhället kan de ofta få gott inflytande.

Genom informationstekniken är det möjligt att få en blandning av regionala och internationella nyheter som passar ens intressen och behov. Språk och kulturgränser påverkar mera, och den amerikanska mediadominansen i europa har brutits.

Hot

Småstadsrenässansen har också lett till att jantelagen, nepotism och hembygdsfascism fått ett uppsving. Genom ökat lokalt självbestämmande får också sådana krafter mer spelrum. Främlingsfientlighet och liknande rörelser kan dyka upp i salongsfähigare tappningar och få lokalt mycket stort inflytande; argumentet "trivs du inte kan du flytta härifrån" används allt mer.

På en större skala är problemet bristfälliga samordning; varje motåtgärd mot den leder till ytterligare byråkrati och ineffektivitet. Lösningen vore en genomgripande revision och omorganisation, men eftersom så många disparata intressen och grupper kapabla att lägga veto är inblandade är detta inte praktiskt möjligt. Skulle ett allvarligt hot dyka upp som kräver stark samordning och enighet (t.ex. en internationell konflikt eller ett sammanbrott i infrastrukturen) är det troligt att de västliga samhällenna inte skulle kunna hantera den väl.

Möjligheter

Samhället i detta scenario är ofta relativt väl anpassat till sina invånare (eller snarare, många invånare har flyttat till en region som passar dem). Anpassningen är inte total, men tillräckligt bra för att många ska uppskatta den bättre än det gamla industri- och national-statssamhällena. Intresset för att anpassa tekniken till mänskliga behov är stor, och feedback från konsumenter och användare är en integrerad del i produktutvecklingen. Detta tänkande sprider sig även till organisationsformer och administrative processer.

Den nya generationen utanför västvärlden utnyttjar den tillgängliga tekniken på nya sätt för att uttrycka sina egna kulturer. Dessa nya synteser kommer utan tvekan att spela en stor roll under mitten av 2000-talet.

Framtid

Det västerländska samhället har låst sig i en trevlig form; lokalsamhällen med starkare sociala band passar många människor, men kväver också förändring och avvikelse. Det är inte troligt att det kommer att förändras frivilligt, alltför många lever gott och tryggt på status quo.

Andra delar av världen förändras dock allt mer. En ny gryning verkar ske i Afrika, Indien och Sydamerika som börjar hinna ikapp västvärlden och asien; det är inte orimligt att en eller flera av dessa snart kan bli en konkurrent till väst och den nya tongivaren i den internationella utvecklingen. Eftersom det finns många i väst som känner sig förkvävda av det småskaliga samhället finns det potential för en brain-drain av kreativa, välutbildade människor med avvikande åsikter till de nya kontinenterna. Mycket kommer att bero på hur dessa tas emot och hur de assimileras med den lokala kulturen.

Kina är det stora mysteriet, en joker i världspolitiken som producerar ovisshet och oro.

Det är möjligt att de västliga strukturerna kan börja hårdna allt mer i konkurrens med nya medtävlare, och en situation liknande scenariot "Oceanien" uppstår. Men det är lika möjligt att de inte kan möta konkurrensen och de (över)statliga överbyggnaderna undermineras allt mer, och de smälter ut i att scenario likt "Smältdegeln". Ett tredje alternativ är en ökande isolationism, där nord och syd går helt skilda vägar.

Vinnare

Advokater, fritidspolitiker, fixare, troubleshooters

Förlorare

De som inte fattar systemet, radikalerna, de som avviker för mycket.

Transhumanismen

Transhumanismen har svårt att hävda sig gentemot de komplexa byråkratierna i detta scenario; eftersom den betonar individualism snarare än byggandet av samhällen är det troligt att den kommer att vara marginell i de flesta regioner eller rent av undertryckt. En tanke som framfördes är att transhumanisterna i princip lever på flygplatserna, en del av den lilla grupp som ständigt rör sig mellan kulturerna. En annan möjlighet är naturligtvis att transhumanistiska tankar av en eller annan anledning blir dominanta i en region (t.ex. Silicon Valley) vilket leder till en ökad koncentration transhumanister där.

Rent tekniskt ligger de stora landvinningarna i detta scenario på den kulturella teknikens och människa-datorinteraktionens område. Det är inte orimligt att dessa tekniker kan få nya användningar med radikala konsekvenser, t.ex. intelligensförstärkning eller stöd för distribuerade vetenskapliga projekt.

Anders Sandberg / asa@nada.kth.se

1999-08-21 00:39:48