Recension av Flow: den optimala upplevelsens psykologi av Mihály Csíkszentmihályi

Det finns böcker som ramlar ned i ens medvetande som den sista pusselbiten, den som plötsligt gör att alla de andra bitarna kan läggas på plats. Den här boken är en sådan bok.

Csíkszentmihályis bok handlar ytligt sett om hur man uppnår lycka. Men det är inte en passiv form av njutning, utan en mycket aktiv process:

Vad jag "upptäckte" var att lycka inte är någonting som bara händer. Den är inte resultatet av tur eller tillfälligheter. Den är ingenting man kan köpa för pengar eller kommendera fram med hjälp av makt. Den beror inte i och för sig på yttre händelser utan snarare på hur vi tolkar dem. Lyckan är i själva verket ett tillstånd som var och en av oss måste förbereda, vårda och personligen försvara. De människor som lär sig att kontrollera inre upplevelse kommer att kunna påverka sin livskvalitet, vilket är så nära lyckliga som vi kan komma.

Tvärt emot vad för det mesta tror är dessa de bästa stunderna i vårt liv inte passiva, mottagande, avslappnade ögonblick - även om sådana upplevelse också kan kännas behagliga om vi arbetat hårt för att uppnå dem. De bästa ögonblicken inträffar vanligen när en människa tänjer sin kropp och själ till det yttersta i en medveten ansträngning för att åstadkomma någonting svårt eller eftersträvansvärt.

Det finns flera faktorer som är nära kopplade till flow:

• Aktiviteten är en utmaning som kräver färdighet
• Man koncentrerar sig intensivt; medvetande smälter samman med handlingen.
• Aktiviteten har klara mål och ger tydlig, direkt feedback.

Under flow känner man en känsla av kontroll: allt ovidkommande glöms bort, kvar finns bara uppgiften som man känner att man klarar av. Ofta glömmer man t.om. bort sig själv, och går helt upp i uppgiften (det är intressant att jämföra detta med de Zen-buddistiska tankarna om att helt gå upp i sina handlingar). Tidsupplevelsen förändras, och aktiviteten blir ett självändamål även om man en gång började med den av andra skäl.

Boken diskuterar hur man kan uppnå flow genom att vinna kontroll över sitt inre liv (något som verkligen inte är enkelt; boken ger inga ytliga snabblösningar). Csíkszentmihályi visar övertygande att det är vår egen förmåga som gör oss lyckliga, inte yttre omständigheter. Överhuvud taget beskriver han en transhumanistisk psykologi.

Vid det optimala tillståndet för inre upplevelser finns det ordning i medvetandet. Detta inträffar när mental energi - eller uppmärksamhet - investeras i realistiska mål och när personens färdighet svarar mot handlingsmöjligheterna. Strävan efter ett mål skapar ordning i medvetandet därför att man måste koncentrera sin uppmärksamhet på uppgiften och omedelbart glömma bort allt annat. Dessa perioder av kamp för att klara av utmaningar är det som man tycker är de mest njutbara ögonblicken i livet. En människa som har uppnått kontroll över sin mentala energi och har investerat den i medvetet utvalda mål kan inte undgå att växa till en mer komplex varelse. genom att tänja sin förmåga, genom att söka större utmaningar, blir en sådan människa en mer och mer enastående individ.

Genom flow, så utvecklas man som individ till allt högre höjder. Om situationen inte är avpassad till vår förmåga blir vi uttråkade eller frustrerade och då kommer vår önskan till njutning att förmå oss att öka vår färdighet eller använda den på nya sätt. Detta leder till en positiv återkoppling, där man motiveras att utveckla sig själv och sina mål, och har oerhört roligt medan man gör det.

På samma sätt som extropin har sin motsats i entropin, så talar han om hur man för att bli lycklig och utvecklas måste bekämpa den mentala entropin - information som kolliderar med befintliga intentioner eller som distraherar oss från dem. Mental entropi kan vara allt från fruktan, ångest och vrede till att bli distraherad av en droppande kran. Alla dessa störningar hindrar oss från att fullfölja våra mål och håller oss tillbaka. Hos många leder frustration inte till att man söker nya vägar utan ett passivt gnällande, "inlärd hjälplöshet", och leda motiverar till apati istället för att utveckla sina färdigheter. Sådana negativa tankemönster måste man bekämpa med alla medel för att kunna leva ett effektivt och lyckligt liv.

Csíkszentmihályi tar upp flow-upplevelsen ur många synvinklar; både kroppens flow (t.ex. idrott, sex, yoga, kampkonster, sinnesupplevelser och musik), tankens flow (t.ex. vetenskap, lärande, lekar och spel, historia och filosofi), arbetets flow (även det mest triviala arbete kan bli njutbart) och socialt flow. De flesta områden kan erbjuda utvecklande njutningar om man bara lär sig deras möjligheter. Hela livet kan bli ett enda stort nyttigt nöje.

Vad som gör boken extra intressant är Csíkszentmihályis tänkvärda analyser av kultur och civilisation ur ett flow-perspektiv. Han påpekar att om man antar att varje människas främsta mål är uppnå optimala upplevelser (oavsett vad dessa upplevelser är) så försvinner många av den kulturella relativismens tolkningsproblem; man kan värdera sociala system efter hur mycket mental entropi de producerar, och denna entropi kan mätas utifrån samhällsmedborgarnas egna målsättningar utan att referera till ett annat trossystem eller vad vi normalt uppfattar som bra:

Om ett större antal av ett visst samhälles medlemmar har tillgång till upplevelser som ligger i linje med deras målsättningar vore det en utgångspunkt att påstå att det samhället är "bättre" än ett annat.

Csíkszentmihályi kritiserar vårt samhälle och dess nuvarande institutioner för att inte ta tillvara de möjligheter flow innebär; vi har hur mycket nöjen (som skapar lustupplevelser) som helst, men få verkliga njutningar (som skapar flow). De känslor av anomi (man vet inte vad man ska tro på eller vad som är sant) och alienation (man tvingas handla tvärtemot hur man egentligen skulle vilja) som många upplever hindrar flow, eftersom anomin gör att man inte kan bestämma sig för vad man ska koncentrera sig på, och alienationen gör att man tror att man måste koncentrera sig på sådant man inte gillar.

Det är helt klart att vi bör bearbeta vår kulturs memer så att de möjliggör ökat flow, och detta påbörjas enklast genom att finna metoder att själv utveckla en autotelisk personlighet: en personlighet som själv sätter upp sina mål och kan koncentrera sig på dem och därigenom lättare kan uppleva flow. Kan vi väl bli autoteliker och föra detta vidare är redan mycket vunnet. Csíkszentmihályi diskuterar vilka faktorer i barndomen (eller senare) som ofta leder fram till en autotelisk personlighet, och nämner följande fem förutsättningar:

• Tydlighet: man vet vad som förväntas av en, mål och feedback är klara.
• Uppmärksamhet: andra intresserar sig för vad man gör.
• Val: man har många valmöjligheter man kan välja mellan (och ta konsekvenserna av)
• Hängivenhet: man ges såpass mycket tillit att man slipper försvara sitt själv hela tiden, och kan tryggt gå upp i sin uppgift.
• Utmaningar: man ges tillfälle till utmaningar av ökande komplexitet alteftersom man utvecklas.

Det näst sista kapitlet handlar om hur man hanterar motgångar, och omvandlar misslyckanden till segrar. Återigen, vad som rent objektivt händer är inte lika viktigt för oss som hur vi subjektivt uppfattar situationen. Csíkszentmihályi diskuterar både rent defensiva strategier, där man genom att omvärdera prövningarna kan motstå dem och växa som person, och de mer dynamiskt optimistiska offensiva strategierna där motgången sporrar oss att göra något åt saken, kringgå problemet eller övervinna det. Likheterna mellan de egenskaper som utmärker starka människor som kan hantera stress och motgångar och egenskaperna hos en god ledare är slående - och det är rätt klart att dessa personlighetsegenskaper och sätt att tänka kan tränas fram om man är motiverad nog. Vi är våra egna skapare.

Slutligen, det sista kapitlet handlar om att skapa mening med sitt liv, om hur man gör om hela sin levnad till en stor flowupplevelse. Det diskuterar hur man kan leva ett vita activa, ett liv man verkligen lever. Jag blev riktigt glad när jag insåg att det stämde väl överens med det som jag skrev i Aleph-handboken om ett mermänskligt liv.

Detta innefattar att förvandla livet till en enda flowupplevelse. Om en människa bestämmer sig för att uppnå ett tillräckligt svårt mål, från vilket alla andra delmål följer och hon investerar all sin energi i att utveckla de färdigheter som behövs för att nå det målet kommer hennes handlingar och känslor vara i harmoni med varandra, och olika delar av livet kommer att hänga samman med varandra - och varje aktivitet kommer att vara meningsfull i nuet lika väl som i det förflutna och i framtiden. På det sättet är det möjligt att ge mening åt hela ens liv.

Boken är lång, och innehåller otaliga upprepningar och utvecklingar av de begrepp som tidigare definierats. Detta gör att den kan verka tungläst, men samtidigt befäster den sina slutsatser på ett imponerande noggrant sätt utan att bli svårbegriplig för lekmannen (det finns dock en imponerande fotnotslista på slutet för oss kalenderbitande akademiker). Jag håller inte med författaren om allt han hävdar, men helheten är synnerligen stimulerande bara man orkar följa bokens vindlande väg genom Csíkszentmihályis modell av sinnet.