Vernor Vinge, A Deepness in the Sky

Anders Sandberg

Det är få science fictionförfattare som tänker på datavetenskap, för de flesta är datorer bara en del av rekvisitan eller magiska manicker - men som vi allt mer ser i dagens samhälle, datorer och annan informationsteknologi inte är inte bara viktiga, utan definierar också många av våra begränsningar och möjligheter på samma sätt som tidigare former av informationsteknologi begränsade tidigare samhällen (försök upprätthålla en modern demokrati utan tryckpressar, eller bevara ett rättsystem utan skrift). Vernor Vinge är en av de få som har lyckats med att skriva om detta, och resultaten är intressanta.

Vernor Vinge är upphovsmannen till begreppet ”singulariteten”: ju mer avancerad teknologi blir, desto effektivare blir den på att öka intelligens och teknologisk förmåga, och detta gör naturligtvis att ökningstakten ökar. På kort tid blir utvecklingen enorm, en teknologisk singularitet, och vad som sker efteråt är svårt att säga något vettigt om. Problemet för en samvetsgrann författare som Vinge är förstås att det är omöjligt att skriva en bra historia om världen efter singulariteten, så den måste kringgås på något sätt rent författartekniskt.

A Deepness in the Sky är en ”uppföljare” till Vinges förra bok A Fire Upon the Deep, fast den utspelar sig 30,000 år innan; för att få fullt utbyte av en del subtila antydningar rekommenderar jag att man läser A Fire innan, även om A Deepness är fristående. Vinge beskriver här en värld där det finns fysiska begränsningar på hur avancerad informationsteknologi kan bli - till slut begränsas projektet av mjukvarukomplexiteten, och mängden buggar går mot oändligheten. Nanoteknologi har inte lyckats, att resa snabbare än ljuset är omöjligt (A Fire visar dock att situationen inte är riktigt så pessimistisk). Människorna reser till stjärnorna i skepp som kan gå maximalt en tredjedel av ljushastigheten, och man låter frysa in sig under resan. Mänskliga kulturer har dock problem att överleva godtyckligt länge, med tiden går de under på grund av olika orsaker (allt från mjukvarukriser till krig) så i de flesta fall varar de bara några tusen år. Många planeter har haft flera olika civilisationer, och rent av terraformats flera gånger.

I denna värld är det svårt att skapa en permanent institution, men Queng Ho kommer bra nära. Det är ett sorts handelsimperium, som reser mellan stjärnorna i familjebaserade rymdflottor och handlar med de som de möter. Naturligtvis kräver det en hel del planeringar och rena chansningar, eftersom den kultur som vid avresan blomstrar kan vara borta när man kommer fram - och planeten som idag verkar vara tråkigt pre-industriell kan bli mycket lönsam om några århundraden. Queng Ho är en lös organisation, men fullt kapabel att hantera sådana problem.

I det område av galaxen dit människorna har spridit sig finns det en unik stjärna, "The On-Off Star", en variabel stjärna med en så konstig ljuskurva att ingen fysiker har kunnat begripa sig på den. Det ekonomiska intresset att besöka den har dock varit rätt litet, fram till nu när man har upptäckt primitiva radiosändningar från dess planet. En Queng Ho expedition reser dit för att se vad som pågår och förhoppningsvis kunna handla med vad man misstänker är en ny art intelligent liv. Men de är inte ensamma, för samtidigt skickas en expedition från en annan mänsklig civilisation dit. Emergenterna, som de kallar sig, säger sig ha de bästa av intentioner, men ingen sida kan lita på den andra - och vad är det emergenterna döljer? Medan historien sakta avslöjar emergenternas hemligheter och Queng Hos historia, beskrivs också rymdvarelserna på planeten och deras politiska konflikter. Sakta men obönhörligt rör sig situationen mot en kris för alla inblandade parter.

A Deepness är kanske inte lika action-inriktad som A Fire, men den har en hel del drama och snabba konflikter. Den är dock mer inriktad mot att lösa saker med huvudet än våld: list, intrig och kontroll av informationsteknik är de främsta vapnen i denna historia.

Att beskriva rymdvarelser är svårt - hur ska man ge läsaren en bra bild av dem och göra dem till intressanta personer i historian man kan känna empati för, samtidigt som de är fullständigt främmande för oss? Vinge "fuskar" lite, genom att översätta inte bara deras språk utan också deras känslor till människo-begripliga saker, vilket gör att skildringarna från deras synvinkel ofta låter nästan Disney-artade i sin charmighet. Elegant nog diskuteras problemet också av människornas tolkar, och nära slutet finns det ett par skildringar som mer övertygande skildrar just hur obegripliga och annorlunda varelserna är; Vinge har inte sopat allt under mattan, men har åtminstone sett till att den historia han vill berätta inte hindras.

Över huvud taget är A Deepness en väl berättad krönika över ett mänskligt samhälle och utvecklingen av en teknologisk civilisation. Personerna har sina klurigheter, skurkarna är tillfredställande vedervärdiga (ett arv från rymdoperan) men samtidigt intressanta och framför allt, ingen av de ledande romanfigurerna är direkt korkad - de visar prov på en hel del intelligens och initiativ (till skillnad från många romaner och filmer som helt bygger på att folk är korkade). Vinge kanske ger lite väl mycket inflytande åt individuell genialitet på sina ställen, men romanen delar ju trots allt lite av space operans arv (om än väldigt lite) från A Fire. Tekniken är mycket rimlig på de flesta ställen, varken totalt påhittad eller långa uppräkningar av tekniska detaljer; den spelar en viktig roll på sina ställen (vilket är rimligt, eftersom trots allt människans överlevnad i rymden är helt beroende av avancerad teknik) men det är på ett realistiskt sätt snarare än att allting kan räddas med hjälp av rätt mackapär. Det finns ett par lite mer radikala tekniker jag är tveksam till huruvida de verkligen skulle kunna fungera som beskrivits (däribland skurkarnas synnerligen kusliga ess i rockärmen), men de passar bra in i historian.