Engagemang

Waldemar Ingdahl

Vi lever i en tid av engagemang. Det kanske låter otroligt, då vi ofta får höra att engagemang saknas i samhället. Men när man egentligen tänker efter så ser vi att många engagerar sig, fast kanske inte på det traditionella sättet.

En stor förändring är på väg att ske på så många områden i hela världen, så det är svårt att peka ut enskilda grupper eller "hjältar" som vi kanske gjorde tidigare. IT-revolutionen har man ju talat om mycket på 90-talet, men kanske inte riktigt förstått dess fulla vidd. Det är först nu som människor KAN engagera sig överhuvudtaget för det de tror på. Tidigare saknade de utbildning, de saknade billiga sätt att diskutera med andra på. Har man inget att prata om eller med så är det svårt att få intresse för något. Det här är inte heller ett i-lands fenomen, t.ex. så skaffar sig faktiskt bönder på thailändska landsbygden mobiltelefoner nu. Låter kanske inte så märkvärdigt men de kan ringa till varandra och t.ex. jämföra priser på olika marknader eller diskutera med bönder i byar långt bort. En skröna? Nej, 90-tal och nästa årtusende kommer att leda till fler sådana förändringar. Motsvarande förändring i Sverige skedde då min farfar som ung köpte cykel, plötsligt kunde ha förflytta sig långa sträckor på landsbygden där han bodde. Men farfar behövde stora organisationer omkring sig för att kunna dra nytta av "cykel-revolutionen". Missionsförbundet, bondeförbundet och mejeristernas förening var han verksam i. De thailändska bönderna behöver faktiskt inte ens det, de kan bilda ännu mer lokala nätverk eller t.om. kommunicera med människor långt bort som delar deras intressen.

Därför så talar jag om att engagemanget är så stort. Vi KAN, har tid och möjlighet att engagera oss nu. Inte alltid i de strukturer som tidigare fanns tillgängliga och inte heller på riktigt samma sätt som tidigare därför att tekniken i uppnår detta med är radikalt ny. Vi står inför stora förändringar. Hur påverkas vårt samhälle om vanliga människor kan göra de saker som tidigare det krävdes stora administrationer för att göra? Kan dagens politiska system förbli det samma när vi får en direktdemokrati som är jämförbar med att vi återigen står på stans torg? Vad får det för effekter på vårt näringsliv och vårt sätt att se på vår omvärld? Kan nya filosofier födas när människor möts över hela världen? För att avgöra dessa frågor krävs idéer och ett engagemang, men vi hade inte kunna formulera frågorna eller på något vettigt sätt engagera oss i dem om inte informationsrevolutionen börjat att ske på 90-talet.

Jag hoppas kunna fortsätta ge människor en bild av att det är stora förändringar på gång i världen i dag, både i i-länder och u-länder. Tyvärr har det inte riktigt getts en bra bild av det i media, särskilt inte när det gäller sk.u-länder. Varför görs inte besök hos den nya indiska medelklassen på 80 miljoner människor? Hur är det på börsen i São Paulo, med analys av den tillväxt som har skett i Brasiliens ekonomi? Vad är den här saken nanoteknologi som storföretaget Xerox forskar om i Palo Alto? Varför säger man att den kan förändra mänskligheten totalt. Vad handlar den nya nätfilosofin transhumanism om? Varför har inte Elfenbenskusten gått riktigt samma väg som resten av Afrika? Man talar om en kulturkreolisering, vad är det? Dags att fräscha upp hindin, när du är 45 kanske din chef kommer från New Dehli. Håller den kinesiska draken på att äntligen vakna? Abu Dhabi, en stad som inte stämmer med vår bild av arabvärlden. Den fria arabiska satellitkanalen som sänder till länder där TV tidigare varit fullständigt kontrollerad och det fria ordet inte funnits, vore väl värd att titta närmare på.

Jag vill ge ungdomar en känsla av hopp inför framtiden. Den ser ärligt talat mycket bra ut, på många områden, särskilt om vi jämför med kanske bara tjugo år sedan. Men för att den denna bild, så måste man tänka lite nytt, vara fräck och våga ha kul när man jobbar. Att springa omkring som dagens media och intervjua folk i något u-lands slum, är något som ungdomar har tröttnat på (och dessutom är det inte så representativt heller...) För jag tror att människor kommer att uppskatta de utvecklingar jag tänker på, de är intresserade av framtiden, de är intresserade av förändringar. Och det kommer 2000-talet verkligen att bjuda på, globalt!