Finding Flow av Mihaly Csikszentmihalyi

av Anders Sandberg

Flow är det där tillståndet då man helt går upp i det man gör, då man glömmer bort tid, rum, sig själv och allt annat till förmån för koncentrerad uppmärksamhet och en djup känsla av lycka. Det inträffar när vi gör något som utmanar våra färdigheter, men samtidigt vi också känner att vi kan möta utmaningen - man har helt enkelt inte uppmärksamhet över för att grubbla på annat, och detta tillstånd är också det som stimulerar mest till egen utveckling enligt Csikszentmihalyi.

Finding Flow är hans senaste bok i ämnet. Den är till stor del baserad på studier av hur människor använder sin tid och hur de känner sig; många av resultaten är oväntade. Det visar sig att folk oftare upplever flow, kreativitet, koncentration och att vara nöjd med sig själv på arbetet än på fritiden, även om attityden till arbete är rätt ambivalent i samhället och många tror att de är gladare på fritiden. Fritiden å andra sidan kan mycket väl vara en inproduktiv tid för många, då de varken lyckas slappna av eller bli lyckliga. Mindre oväntat är att tid man spenderar hos vänner uppfattas som positiv, ofta mer positiv än att vara hos familjen.

Csikszentmihalyi blir bitvis lite predikande, framför allt om fritidens faror, alla negativa samhällstendenser och hur självupptagna folk är. Samtidigt känns mycket av boken igen från hans tidigare verk.

Den verkliga godbiten i boken är de sista tre kapitlen, där han diskuterar hur man själv kan utveckla sin förmåga att uppnå flow och den autoteliska personligheten (dvs de som själva låter styra sina liv). Här finns åtskilliga goda råd man kan använda och praktiska levnadsregler. I sista kapitlet funderar han över vilka ingredienser som skulle behövas i en "vetenskaplig religion", ett tankesystem för att hjälpa oss finna mening och struktur i våra liv utan att baseras på irrationella antaganden; det han skissar ihop är välmenande och lite vagt transhumanistiskt, men håller inte ihop speciellt väl. Men det spelar ingen roll. Jag tror att vi står inför en ny form av psykologi, inriktad mot att hjälpa människan utveckla sig själv vidare. Här utgör Csikszentmihalyis insatser är ett viktigt element, eftersom han både har gjort studier av hur människor verkligen upplever saker och ting, och samtidigt grundat sitt tänkande väl i humanistisk psykologi. Vad den humanistiska psykologin behöver är en starkare empirisk och vetenskaplig grund, hittills har det varit alldeles för mycket trevliga idéer men utan något starkt stöd eller med verkligt kraftfulla verktyg. Jag tror att det går att skapa en sådan "transhumanistisk" psykologi.

Anders Sandberg / asa@nada.kth.se

1999-08-21 00:39:48