Luminous av Greg Egan

Det är ingen tvekan att Greg Egan är värd att läsa för oss transhumanister - han är en ideförfattare av rang, som är kapabel att ta ofta mycket originella grundideer och vidaretveckla dem med vetenskaplig strikthet. Att läsa Egan är en intellektuell njutning; vissa kan tycka att han är torr, men jag föredrar alla gånger hans kunniga spekulationer om transhumanistiska ämnen framför känslosamma melodramer.

Luminous är en novellsamling med tio noveller. Efter de grandiost postmänskliga och kosmologiska visionerna i hans senaste roman Diaspora har han nu återvänt (med undantag av den sista novellen) till en nära framtid.

"Chaff" är Egans homage till Mörkrets Hjärta, en historia om en agent som sänts in i en bioteknologiskt designad djungel i sydamerika för att återföra en förrymd genetiker. Frågan är vad som skulle kunna få en välanpassad medelålders välbetald forskare (som vid det här laget totalt borde ha gett upp sin ungdoms radikala ambitioner för cynisk pragmatism) att riskera allt för friheten. Svaret visar sig vara mycket överraskande och logiskt.

"Mitochondrial Eve" är en bitvis farsartad, bitvis oroande bild av vad enkel DNA-sekvensiering skulle kunna göra: en New Age-liknande kyrka som spårar folks släktskap via mitokondriellt DNA (som ärvs enbart från modern) tillbaka till "urmodern" i syfte att visa att hela världen är en enda stor familj, och andra grupper med liknande metoder men betydligt mer oroande budskap. Molekylärbiologin (som handlingen också hänger på) är välbeskriven även om han tar till en aningen osannolik plot device, och Egan låter vetenskapens opartiskhet kontrastera mot människornas partiskhet och dumhet.

"Luminous" är en av Egans klassiker, och liksom hans novell "The Infinite Assassin" förmodligen svårtillgänglig för personer utan matematisk bakgrund - även om läsare av Hofstadters "Gödel, Escher, Bach" mycket väl kan njuta av denna historia om metamatematik, kvantdatorer, hänsynslöst företagsspionage och (bokstavligen) makten över verkligheten.

"Mister Volition" är en uppbygglig historia om moral och kognitiv neurofysiologi, hur udda än kombinationen kan verka. Frågan är: hur är vi ansvariga för våra handlingar?

"Cocoon" är en typisk Egansk deckarhistoria - någon har sprängt ett laboratorium i luften, och detektiven försöker räkna ut varför: forskningen var ju ovanligt oförarglig. Intrigen är utmärkt, en logisk extrapolation av bioteknikens möjligheter, men i slutändan lyckas han inte riktigt avsluta novellen väl; det hela rinner ut i sanden. Samtidigt är den en kusligt rimlig historia och liksom i verkligheten kanske det inte kan finnas ett prydligt slut på dilemmat.

"Transition Dreams" är delvis ett eko av Egans Permutation City, en novell som behandlar ytterligare en av de många icke-intuitiva konsekvenserna av uploading och den metafysik det innebär. Tyvärr är novellen inte en av hans bästa, filosofin är fräsch men skildringen sliten skräck.

"Silver Fire" däremot är en ypperlig historia, något så ovanligt som en rationalistisk skräcksaga. Huvudpersonen är en epidemolog som försöker spåra en smittkälla till en osedvanligt obehaglig sjukdom genom ett nära framtida Amerika som allt mer vänt sig bord från förnuft och vetenskap mot mysticism och mytologi. Det är en nyttig varning, och lyckas frambringa en del kalla kårar inte bara genom skildringarna av postmodernistisk dumhet och naiv övertro.

"Reasons to be Cheerful" är en mycket konsekvent och tankeväckande historia om neuropsykologi. Han bygger upp ett scenario där läsaren konfronteras med de olika sidorna av glädjens neurofysiologi, liksom den transhumanistiskt relevanta frågan om hur vi väljer våra värderingar: är våra preferenser godtyckliga, och kan de se ut hur som helst?

"Our Lady of Chernobyl" är ytterligare en deckarhistoria, denna gång jakten på en stulen rysk-ortodox ikon. Den är inte så mycket science fiction, även om en del avancerad teknik används, som en rätt typisk hårdkokt deckare. Historien känns inte helt övertygande; Egan kommer bäst till sin rätt när han håller på med biomedicin, matematik och fysik snarare än mänskliga motiv.

"The Planck Dive" är från samma era som romanen Diaspora: digitala människor i nanoteknologiska virtuella världar utforskar universums mysterier. I detta fall handlar det om rumtidens natur, och huvudpersonerna planerar att offra åtminstone kopior av sig själva i en expedition med enkel biljett ned i ett svart hål. Förmodligen är fysiken tämligen obegriplig för de flesta läsare och historien synnerligen torr, men mötet mellan den uppblåste poeten Prospero från en klassicistisk koloni och de rationella fysikerna är roande. Den intressantaste personen är poetens dotter Cornelia, som slits mellan friheten utanför klassicisternas värld och lojaliteten till sin far.