Rescension av Steel Beach och Ophiuchi Hotline av John Varley

Jag har just avslutat Steel Beach av Varley, och tidigare hans bok Ophiuchi Hotline. Några kommentarer:

Båda är läsvärda, för de innhåller en hel del transhumana uppslag. Tyvärr är Varley kanske inte någon vidare historieberättare, efter en bra början blir båda böckerna rätt sega (speciellt Steel Beach, som är på tok för lång och slutar med ett "Jaså?"), och sluten är (om man skall vara mild) rätt fåniga.

Men det trevliga, som sagt var, är att Varley faktiskt beskriver en inte alltför omöjlig framtida värld. Den kanske aningen orealistiska bakgrunden i båda böckerna är att Jorden har blivit erövrad av otroligt avancerade varelser (glöm "Independence Day", de här är kraftfullare och mer främmande än Cthulhu!), och de enda som överlever är de människor som fanns ute i solsystemet. Dessa bygger sedan upp en ny civilisation, "De åtta planeterna". Han har tydligen byggt upp en sorts framtida historia baserad på detta, fast de båda böckerna passar inte helt ihop.

Månen är den mest befolkade planeten, folk bor i väldiga underjordiska städer och "disneylands", återskapade biosfärer av olika slag (vissa är rena parker, andra är en sorts aktiva historiska rollspel, t.ex. vilda västern eller jura-perioden). I Steel Beach styrs allt av den allvetande men rätt splittrade centraldatorn CC, vars enda mål är att alla skall ha det så bra som möjligt. Medicinsk teknik har gått otroligt långt, och könsbyten och kosmetisk kirurgi är en ren modefråga. Småsaker som krossad ryggrad fixar man med lokalbedövning, och CC utvecklar ännu mera effektiva metoder hela t iden (inklusive botemedlet mot dålig andedräkt!). I Ophiuci Hotline har utveckligen gått ännu längre, och kloning och uploading är vanliga (fast strikta regler säger att ingen får finnas i flera kloner på en gång. Gissa efter hur många sidor in i boken *den* regeln bryts?). Genetisk modifikation av människor är dock tabu i denna värld, fast kirurgi och bionik gör det nästan överflödigt.

Båda böckerna ställer intressanta frågor, fast de lyckas inte hantera dem speciellt bra. I Steel Beach handlar det om utopia: detta rätt utopiska samhälle är uppenbarligen inte helt perfekt, eftersom allt fler människor vill begå självmord och otrevliga olyckor inträffar. Är vi beredda att offra all frihet för att få ett bra samhälle, eller måste vi acceptera risker och problem? Boken skildrar en reporter från tabloid-tidningen "The News Nipple" (konkurrent till "The Straight Shit") och hans/hennes resor genom månens olika kulturer och ideologier. Bitvis är den vansinnigt rolig och satirisk, ofta rätt menlös.

I The Ophiuchi Hotline handlar det mer om Invaderarna, de mytiska varelser som invaderat Jorden och tydligen Jupiter. Kan de besegras? Vågar vi över huvudtaget blanda oss i mer avancerade (transcendenta?) varelsers affärer? Och vad sysslar andra varelser med? Varley har en del oväntade infall, även om det märks att det här var hans första bok - massor med lösa trådar och hafsiga räddningar av historien. Samtidigt ger den en massa bilder av en mänsklighet som är på väg mot Bruce Sterlings Shismatrix: symbiotiska växt-människor som lever i Saturnus ringar, radikalt omformade rymdpiloter och krafter som drar människan mot allt märkligare utvecklingar.