Scenariernas drivkrafter

Kan dagens strukturer, framför allt stater, företag och institutioner, anpassa sig till ny teknik och andra förändrade förutsättningar, eller kommer de att försöka anpassa tekniken och samhället till sina egna syften?

Kommer klyftan mellan samhällets elit och majoriteten att öka eller minska? Detta hänger mycket samman med hur kunskapen är fördelad i samhället; vida spridd kunskap och förmåga motverkar normalt bildandet av ouppnåeliga eliter, medan specialisering och stora skillnader i kunskapsnivå gynnar dem. Det intressanta är att kunskap och ambition inte kan omfördelas politiskt, i varje fall inte inom dagens socio-politiska system; hur de fördelas beror på helt andra faktorer.

De flesta människor föredrar trygghet framför osäkerhet, även när detta val innebär ett val mellan frihet och trygghet. De senaste decennierna har vi sett en dragkamp mellan risktagande och säkerhetstänkande, aktivitet och passivitet, förändring och stasis, fri teknologisk utveckling och att samhället ställer upp riktlinjer för vad som är önskvärt. Hur denna balans utvecklas i framtiden kommer till stor del avgöra hur den ser ut.

En annan drivande kraft är förhållandet mellan det globala och lokala. Internationaliseringsträvanden förekommer jämte krav på mer lokalt självstyre, ibland motverkande varandra, ibland samverkande. Multinationella bolag och internationella organisationer har fått ett ökat inflytande, kommunikationer och ekonomi har definitivt blivit globala och en hel generation har vuxit upp i ett internationellt (men USA-dominerat) kulturmönster, samtidigt som många regioner utvecklas på egen hand, nationella rörelser blomstrar och ett fungerande lokalsamhället allt mer ses som något vitalt för mänsklig välmåga.

Social Stabilitet

Rent allmänt kan man säga att de två scenarierna där samhället inte vill eller kan anpassa sig utmärks av starkare spänningar än de där det anpassar sig, och att fri teknologisk och ekonomisk utveckling verkar tendera mot globalisering medan kontroll understödjer regionala och nationalistiska tendenser. Anpassning gör det möjligt att röra sig mellan fri och kontrollerad utveckling på ett flexibelt sätt.

Detta kan beskrivas med hjälp av katastrofteori, en modell för hur plötsliga övergångar kan inträffa vid små förändringar. En tänkbar modell är följande:

När samhället anpassar sig till förändringar kan det skifta mellan mer eller mindre social kontroll av tekniken utan abrupta förändringar. Ju mindre anpassning som sker, destå snabbare blir övergången. Vid för liten anpassning inträffar en katastrof (i den matematiska meningen): samhället försöker motstå förändringarna i det längsta, men misslyckas sedan plötsligt och byter struktur. Det är denna övergång som skett kring 2010 i "Riv Pyramiderna".

Scenariosida

Anders Sandberg / asa@nada.kth.se