Transhumanismens Filosofi

I det följande kommer ett antal filosofiska frågor att beröras ur en transhumanistisk synvinkel. Av nödvändighet blir detta rätt ytligt och motsägelsefullt, eftersom det finns nästan lika många åsikter som transhumanister. Det finns dock vissa övergripande teman som återkommer och accepteras av de flesta transhumanister.

Frihet och Individualism

Individen i centrum

Det är värt att notera att det inte finns någon som helst motsättning mellan individualism och samarbete. Sammarbete förutsätter frivillighet, och är därmed helt förenligt med individens självbestämmande.

Den extropiska principen om självutveckling är en av de allra starkaste transhumanistiska memerna. Många blir transhumanister med utgångspunkt från sin egen inställning till självutveckling, och utvecklar sedan sin filosofi utifrån detta. I slutändan är det individen som själv väljer sina mål, ingen annan.

Många transhumanister anser att respekt och tolerans för andra är viktiga värderingar för att komplettera och stärka individualismen.

Frihet

Det finns inga fasta gränser (bortsett från naturlagarna) som inte kan överskridas. Därmed inte sagt att vi inte själva kan välja att sätta upp gränser baserade på våra värderingar och rationella bedömningar (t.ex. att undvika att utveckla en viss teknologi på grund av riskerna eller bevara ett naturområde orört eftersom vi uppskattar det så). Exakt var dessa gränser bör gå är dels en individuell fråga (vilka former av självutveckling kan jag acceptera?), dels en social fråga (vilka regler bör gälla inom vårt samhälle?). Dessa frågor kan lösas genom en rationell analys eller saklig debatt. Denna ståndpunkt frångår mycket tänkande som baserar sig på en naturlig ordning eller en högre makt som basen för handlandet.

Du är av inga gränser instängd, utan skall fastställa dem själv med din vilja. Pico della Mirandola

Rationalism, ifrågasättande och empirism

We could then say that rationalism is an attitude of readiness to listen to critical arguments and to learn from experience. It is fundamentally an attitude of admitting that "I may be wrong and you may be right, and by an effort, we may get nearer to the truth".
Karl Popper

Rationalismen i sin klassiska form har dock ett djupt filosofiskt problem: den antar att allting kan ifrågasättas utom vissa ting eller procedurer, t.ex. sinnesdata, logik eller induktion. Ett rationellt giltigt argument bygger dock på vissa antaganden och kunskapsteoretiska standarder, vilka i sig behöver justifieras. Detta leder till en oändlig regress av justifierande där man inte kan vara säker på något, såvida man inte antar att det existerar vissa axiomatiskt säkra fakta som inte kan kritiseras eller att man måste acceptera vissa fakta baserat på ren tro. Båda dessa slutsatser går emot klassisk rationalism.

Detta dilemma kan lösas genom PCR, pankritisk rationalism, som erkänner kritik av allting, även sig själv. Det kan i princip visa sig att PCR inte håller, och då får man söka ett bättre system, men tills vidare används PCR som en "arbetshypotes". Detta är mycket likt hur vetenskapliga teorier fungerar - en etablerad teori är preliminärt sann, men nya fakta kan kullkasta den varvid den måste ersättas med en bättre teori. Detta betyder inte att man inte får tro på något (det vore dumt att tvivla på allt eller bestrida observerade fakta), men man måste vara beredd att det kan vara fel och om det visar sig vara så acceptera en modifierad position. PCR betyder inte heller att det inte skulle finnas sanna uttalanden eller korrekta argument, bara att uttalanden och argument kan vara fel. PCR avvisar relativism, och motiverar till att finna allt bättre sätt att närma sig sanningen.

För att sammanfatta, kritiskt tänkande, empiri och ifrågasättande av invanda föreställningar är nödvändigt för att undvika dogmatism och självbedrägeri. Våra metoder att nå kunskap kan ha svagheter, men detta gör dem inte oanvändbara.

Etik och mening

Maximera extropi

Extropi och extropiökande processer som evolution har därför föreslagits som en tänkbar grund för en transhumanistisk etik. Principia Cybernetica Projektet definierar t.ex. en evolutionär etik vars syfte är att fortsätta evolutionsprocessen. Vi är produkter av evolutionen, och handlande som är inkompatibelt med det naturliga urvalet leder till att vi försvinner; för att överleva och kunna uppnå våra sekundära mål måste vi delta i evolutionsprocessen.

Extropins värde gör också att många transhumanister betraktar rymdkolonisation och spridandet av livet som värdefullt; genom att sprida liv till andra planeter kan extropin ökas.

Rationell etik

Ett område som tilldragit sig stort intresse är hur rationellt egenintresse kan leda fram till synbarligen altruistiskt beteende. Grundtanken är att rationella individer kommer att försöka maximera den egna nyttan, och därigenom kommer att börja sammarbeta med varandra i de situationer där sammarbete är mer produktivt än konkurrens (vilket torde gälla de flesta mänskliga sysselsättningar). Detta har studerats med hjälp av spelteori, t.ex. av Axelrod m.fl. rörande fång-dilemmat, och det har observerats att sammarbetsvilliga strategier kan göra sig dominanta och stabila trots konkurrens från icke-sammarbetande strategier. Många transhumanister menar därmed att en rationell etik kan formuleras utifrån rationellt egenintresse; man bör handla så detta gagnas, och i allmänhet är detta handlande också positivt för andra om det samordnas med dem.

Människan som deltagare i universum

Our place in the universe is basically accidental. We are weak and mortal, but it's not the holy will of the gods; it's just the way things happen to be at the moment. And this is radically unsatisfactory; not because we direly miss the shelter of the Deity, but because, looked at objectively, the vale of human suffering is basically a dump. The human condition can be changed, and it will be changed, and is changing; the only real questions are how, and to what end.
Bruce Sterling, Cyberpunk in the 90's

Vi har också möjligheten att själva ta ansvar för vår egen evolution som art/utveckling som individ. Vi har genom vår teknik befriat oss från mycket av naturens selektionstryck och kan numera modifiera oss själva genetiskt och memetiskt. Detta innebär att vi måste välja vår arts utveckling (att inte vilja genomföra förändringar är också ett val) och att det är vårt ansvar att göra detta val, antingen kollektivt eller individuellt. De flesta transhumanister ser morfologisk frihet som både önskvärt rent praktiskt och moraliskt.

Samhälle och utveckling

Förändring

Samhälle

Ur ett transhumanistiskt perspektiv måste även obehagliga eller tabuerade sociala möjligheter analyseras kritiskt för att man ska kunna formulera rationella beslut. Samhällets struktur, från lagstiftning till familjen, kan problematiseras och analyseras i syfte att finna sätt att skapa bättre sociala former. Dessa måste naturligtvis vara genomförbara och inte bara utopiska för att vara intressanta.

En tendens som dock är vanlig är att bejaka öppenhet, inte bara som något i sig positivt utan också som skydd mot destruktiva eller odemokratiska krafter. En intressant fråga är huruvida öppenhet och frihet kan garanteras genom tillgång till stark kryptografi, eller genom tillgång till informationsteknik som försvårar hemlighållande; båda möjligheterna har framförts, och debatterats kraftigt. Det intressanta är tanken på att rena tekniska framsteg som kryptografi och informationsteknik kan tvinga samhället i riktning mot ökad öppenhet (huruvida detta verkligen stämmer är en av de centrala tvistefrågorna) och vilka de sociala konsekvenserna blir.